Det är tio år sedan Adolf Hitler blev influencer
Oj då, verkligheten överträffar dikten igen
Adolf Hitler reste sig yrvaket ur några buskar. Uniformen var smutsig. Mössan på sned. Och barnen som sparkade boll blev skrämda. Allt var som vanligt i Tysklands huvudstad Berlin, utom på en punkt.
Adolf Hitler hade vaknat.
Så inleds David Wnendts film ”Er ist wieder da” eller ”Han är tillbaka” på svenska. Urpremiären var i oktober 2015. Adolf Hitler spelas briljant av Oliver Masucci och hans förtrogna, en nutida Leni Riefenstahl, av Katja Riemann.
Några månader tidigare, på andra sidan jorden, hade fastighetsmagnaten och TV-kändisen Donald Trump haft pressträff i Trump Tower på Manhattan.
“I am officially running for president of the United States, and we are going to make our country great again” sa han.
"Jag ställer nu officiellt upp som kandidat till USA:s president, och vi ska göra vårt land stort igen."
Trump åkte rulltrappa ner innan han sa det, likt ett flyplan som går in för landning. Precis alla som betydde något dömde ut hans chanser.
”Han är tillbaka” är idag en märklig tidsresa. På ytan är det en komedi. Eller ”mockumentär” som det kallas, från engelskans ”mock” (håna) och "documentary" (dokumentär).
Filmen låtsas skilda verkliga händelser, men är egentligen satir. Eller, vad är den egentligen?
Vi får följa när Adolf Hitler blir tv-stjärna och kultfigur på nätet. Alla älskar honom. Han samlar följare och blir influencer. Hans karisma, humor och rappa repliker fungerar perfekt i dagens hypermediala uppmärksamhetsekonomi.
Om TikTok hade slagit igenom redan då skulle Hitler ha varit den perfekta TikTok-stjärnan.
Han hånar politiker, demokratin, medierna och utlänningar. Han talar för den lilla människan, sätter ord på människors känslor. Utmanar det politiskt korrekta. Känns det igen?
Filmen bygger på en bok med samma namn av den tyske författaren Timur Vermes som kom 2012. Lägger man film och bok bredvid varandra är de väldigt olika.
Handlingen är i grunden den samma, men boken är ingen mockumentär. Istället är det Adolf Hitler själv som är berättaren. Han resonerar om dagens Tyskland, om kvinnor, turkar och media. Boken är skriven ur den återuppväckte Adolf Hitlers eget perspektiv.
En stor del av filmen bygger på material där skådespelaren Oliver Masucci, utklädd till Hitler och med Hitlers mycket karakteristiska uttal, går runt i Tyskland och pratar med vanliga människor.
Deras reaktioner är alltså verkliga.
Oliver Masuccis samtal med dagens tyska högerextremister är magiskt filmmakeri. De verkar inte veta om de talar med den verkliga Hitler eller inte. Trots filmkameror, kameramän och producenter.
Vanliga tyskar framstår som helt förtrollade. Många gör Hitlerhälsning när han går eller åker förbi.
"Jag är en del av er. Av er alla" säger Adolf Hitler själv. Eller om det är Oliver Masucci.
Det låter nästan kärleksfullt.
Filmen är en ”mockumentär” men också något betydligt djupare. En varning från det tyska folkdjupet. Adolf Hitler är helt trovärdig som influencer. Reaktionen från de vanliga människor som träffar honom påminner starkt om vad jag själv sett på möten eller events för svenska högerextremister.
Den högerextrema världsbilden, med dess konspirationsteorier, offermentalitet och förakt för svaghet är på riktigt. Och den är verkligen tillbaka.
Att filmen kom nästan samtidigt som Donald Trump kandiderade till USA:s president första gången är lite kusligt. Var tidsandan för tio år sedan så uppenbar?
Året efter fick Donald Trump nycklarna till Vita huset och Storbritannien röstade för Brexit. Oxford Dictionary utnämnde ”post-truth”, postsanning, till årets nya ord. Världen av igår, den liberala demokratins institutioner, dess syn på vetenskap och sanning och dess internationella ordning började upplösas inför våra ögon.
Överallt såg plötsligt extremhögern ut att vinna val. Sociala medier blev samtidens bultande hjärta och pumpade upp en allt högre och högre konfliktnivå.
I tv skrek debattörerna bokstavligen åt varandra. Journalister kallades ”fake news” och domare ”aktivister”. Det politiska våldet kom tillbaka och rasismen ökade. När Donald Trump efter fyra år av vanstyre röstades bort försökte han göra statskupp.
Nu gör han även skäl för filmens hamn. ”Han är tillbaka”.
Kanske är det elakt att dra paralleller mellan de båda. Världen av igår är inte världen av idag. Men ibland är det nästan omöjligt att låta bli.
Som när Trumps tidigare stabschef John Kelly berättade att Trump sagt att ”Hitler även gjorde några bra saker” och att han ”ville ha generaler som Adolf Hitler hade".
Enligt historikern Timothy Snyder är en av de viktigaste erfarenheterna av auktoritära ledare att man ska ta vad de säger på allvar. De kommer nämligen att göra just det.
Så när partier och politiker hetsar mot invandrare, journalister och domare så kommer de i regeringsställning att angripa just dessa grupper.
Om drygt ett år är det val i Sverige. Sveriges sämst bevarade hemlighet är att Liberalerna kommer att svänga om SD. Om högern vinner nästa val kommer därför Jimmie Åkesson att bli minister.
Hans parti grundades av nazister och leddes länge av nazister. Ett parti som gillar Putin och Trump och som kallar granskande journalistik för ”påverkansoperation”. Genom sin trollfabrik och närhet till MC-klubbar har de både digitalt och fysiskt våldskapital. Så nästa års valrörelse kan blir genuint otäck.
Förhoppningsvis är demokratins skyddsvallar starkare än i sagan.
”Han är tillbaka” är egentligen inte en film om att Adolf Hitler kom tillbaka.
Det är en film om att han aldrig har försvunnit.
Vi hade bara glömt hur han såg ut.