Det finns ingen ”omvänd rasism”
Måste blunda hårt för att inte se hur afrosvenskar behandlas
I spåren av att George Floyd kvävdes av polis i Minneapolis och Black Lives Matter-rörelsens spridning har en bekant avledande manöver seglat upp i debatten: "omvänd rasism".
En "omvänd" rasism skulle vara rasism riktad mot vita, krav på att vita underkastar sig svarta och liknande. Det är en ganska vanlig debatteknik i den högerpopulistiska nätmyllan. Och den är inte ny.
”Rasism” mot vita
För några år sedan översvämmades olika nätforum av slagord som "antirasist är kodord för antivit" tillsammans med påståenden om att det stora problemet i samhället i själva verket är svartas rasism mot vita.
Högerpopulisterna vill vända på steken och förvirra debatten. Det är inte "Vit makt"-rörelsen som är problemet, utan en uppdiktad "Svart makt"-rörelse. Att vita skulle diskrimineras i Sverige är nonsens. Men i vår tid, ibland kallad "postsanning" spelar fakta allt mindre roll.
Medias ansvar
Media rapporterar ofta debatter som om de vore underhållning, en tycker si, en tycker så – sanningen ligger nog mittemellan.
I fråga om rasism blir detta bokstavligen livsfarligt. Någon "omvänd rasism" existerar ju inte och debatten blir bara ett sätt att ta syre från de problem som faktiskt finns.
Statistik visar "att afrofobiska hatbrott är de vanligast förekommande hatbrotten och att afrosvenskar är särskilt utsatta för våldsamma hatbrott." skriver myndigheten Forum för levande historia, på sin hemsida.
Kränkningar
Afrosvenskar har högst arbetslöshet av alla "etniska" minoriteter. Gruppen är överrepresenterad i segregerade områden och forskningen visar att de utsätts för verbala och fysiska kränkningar samt för negativ särbehandling
"Överhuvudtaget är marginaliseringen av afrosvenskar omfattande inom alla sektorer av det svenska samhället, såsom utbildning, hälsa, bostäder och sysselsättning." skriver myndigheten.
Så ser rasism ut i praktiken. Och man måste blunda väldigt hårt i dagens Sverige för att inte se den.