I 40 år har Sverige blivit mer ojämlikt

Vintersagan om Sverige fortsätter

”Ett träningspass på Ullevi i dis” sjunger Ted Ström i sången Vintersaga.

Att Aftonbladet just nu publicerar en artikelserie inspirerad av Ted Ströms klassiska låt Vintersaga känns på sätt och vis rätt självklart. Låten har alltid träffat en sträng av vemod och det finns mycket att vara vemodig över i dessa tider.

Magnus Wennmans fantastiska bilder fångar den där tonen perfekt. Åsa Linderborgs och Oisín Cantwells texter också. Presentationen är dessutom otroligt snygg.

Själv kan jag minnas hur jag hörde Monica Törnell göra låten i Folkets Hus i Stockholm. Bakom scenen visades ett bildspel i jätteformat. Texten inbjuder till det.

Det måste ha varit 1984, när sången var nyskriven. Anna Lindh skulle väljas till ordförande i SSU. Mer vemod.

Ändå kan jag inte låta bli att tänka på en annan vintersaga, också den från 1984. Det året kom nämligen den första delen av Göran Palms storslagna sverigeskildring "Vintersagan Sverige". Det skulle bli tre till.

Texten är skriven på blankvers, och vi får följa författaren genom ett landskap som består av berättelser, beläsenhet och en gemenskap som kanske sakta håller på att upplösas.

Vi bor alla på något sätt i byar, även om de utgörs av kvarter i storstäder

I den sista delen av Vintersagan från 2005, "Vinter blir vår", skriver Palm:

"Det är på bynivå demokratin

föds fram för att bli lagfäst högre upp,"

Där konstaterar han också att vi alla på något sätt bor i byar, även om de för många utgörs av kvarter i storstäder.

"Och föds den inte fram på bynivå

utan förtärs av stridighet så föds

den ingenstans"

Jag kommer ihåg en författarträff på Brunnsviks folkhögskola 2005 där Göran Palm pratade om boken. Det var innan alla turer som till sist ledde till att verksamheten flyttades. Ännu mer vemod.

Ändå, i dag är folkbildningen tillbaka på den klassiska skolan.

Det är möjligt att vemodet i Ströms sångtext och Palms dikter är ett nationellt drag. Men jag tror att det är minst lika sant att det har med tiden att göra. 1984 hade en epok just inletts, och en annan avslutats.

Det tidiga 80-talet inledde den tid av avregleringar, marknadslösningar och växande klyftor som vi fått leva med sedan dess. Det innebar samtidigt slutet för utjämningen och tilltron till politiska lösningar.

Drömmarna handlade ofta om småskalighet och frihet. Vi fick välfärdskoncerner och Facebooks algoritmer.

Sedan dess har klyftorna i Sverige vuxit, det påminns vi bland annat om varje år när LO presenterar sin rapport om eliternas inkomster.

1980 tjänade en vd i ett stort svenskt börsbolag i genomsnitt lika mycket som nio industriarbetare. 2019, de senaste siffrorna från LO, tjänade direktören lika mycket som 60 industriarbetare. Jämför vi med städare eller butiksanställda blir skillnaden ännu större.

Sådant påverkar nog hur vi ser på varandra i den by som Sverige är.

Göran Palm gick bort 2016. Samma år skrev Magnus Ringgren i Aftonbladet att Vintersagan Sverige kanske var sista gången på länge som vi kunde betrakta folket från vänster, innan extremhögern la beslag på begreppet.

Jag tänker att det kan vara dags att ändra på det nu.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.