Mejla

Lina Stenberg

Vi har också en historia att skämmas över

"Exterminate all the brutes" ett knytnävsslag om rasismen

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

USA vill helst inte förknippas med sin koloniala historia av massfördrivning och mördande av ursprungsbefolkningen och det utredda slaveriet.
Foto: Skärmdump ”Exterminate all the brutes”, HBO
USA vill helst inte förknippas med sin koloniala historia av massfördrivning och mördande av ursprungsbefolkningen och det utredda slaveriet.

LEDARE

"Exterminate all the brutes" är ett citat från Joseph Conrads roman "I mörkrets hjärta". I en kort mening beskriver det kolonisatörens grymma men effektiva metod när landområden intas. Att "utrota varenda jävel".

Den nya dokumentärfilmen byggd på Conrads citat är en fyra avsnitt lång historielektion ställd till samtiden, delvis byggd på svensken Sven Lindqvists bok med samma namn från 1992.

Det handlar om framväxten av den kollektiva identiteten som "västvärld", eller "vita". Och framväxten av de andra, De mindre värda.

Raol Peck, filmskaparen, som själv är haitier men delvis uppvuxen i Kongo har tidigare Oscarnominerats för sin dokumentär "I am not your negro".

Rasismens långa rötter

I "Kill all the brutes" som finns att se på HBO, berättar han, ibland med ett närmast suggestivt språk, ibland med hårda fakta blandat med inslag av spelfilm.

Och den går rakt in i det som sker i Minneapolis just nu, med massprotester efter polisvåld mot svarta. Men också rakt in i vårt lands koloniala arv med århundraden av tvångsförflyttning och fördrivning av samer. En historia som lämnat spår som vi ogärna pratar om.

Spår av tvångssteriliseringar, skallmätningar och förbud att tala samiska.

Det går inte att värja sig. Det filmen visar är så brutalt, så fruktansvärt våldsamt och inhumant.

Här visas hur mänskligheten har gått bärsärk över jorden. Stölden av land och naturresurser. Allt för att nå rikedom. Allt genom ett slags rättfärdigande om guds vilja eller sakens bästa.

Men mest handlar det om morden.

Och störst fokus lägger Peck vid att beskriva USA:s roll. Om koloniseringen av Nordamerika och det målmedvetna fördrivandet av urinvånarna. Om slaveriet. Och om de som behövde dö.

Ett nödvändigt ont

För det går inte att förstå USA som det rika land det är i dag, eller det segregerade landet – utan att förstå historien.

I den koloniala huggsexan behövdes en tro på det egna folket som upphöjt. Att det andra folket var dömt att gå under. Därmed blev dödandet ett nödvändigt ond.

Den vita mannens börda, som författaren Rudyard Kipling skrev.

Men det räckte ju inte att bara plundra och skövla, det nya landet behövde byggas upp. Och här kom slavarna in i bilden.

Att kidnappa människor från Afrika för att med gratis arbetskraft göra vinster av socker och bomull ansågs moraliskt rimligt.

För att ytterligare rättfärdiga den vita mannens överlägsenhet skapades under 1800-talet vetenskapliga argument om rasers olika utvecklingsgrad, rashygien och rätten att leva.

Nu kunde dödandet bli ännu råare, vilket Peck visar på. Nu fanns inga tvivel om vem som stod högst i hierarkin. Och så blev hela USA koloniserat, mördandet av ursprungsbefolkningen ansågs ofrånkomligt.

Nazisterna var inte först

"Riding a horse and killing indians does keep one nice and fresh", som en general uttryckte det i filmen efter den stora Wounded Knee-massakern 1891 när 300 urinvånare brutalt slaktats.

These aren't human, these are animals". Ett klipp från USA:s förra president Donald Trump spelas också upp och släktskapet med männen med pistoler och cowboyhattar blir obehagligt tydlig.

Och visst är det bekvämt för USA att fortsätta se sig själva som "the land of the free" när den utbredda rasismen mest är ett problem för dem som utsätts för den.

Och här kommer vi till filmens kärna. Det som spelar roll är inte vad som faktiskt skett. Det enda som blir viktigt i nutid, om man ska vara cynisk, är hur vi berättar historien.

Som Sven Lindqvist skrev var nazisterna inte först med att vilja förinta hela folk för att de ansågs lägre stående. Det är bara exemplet som gjort att andra hamnar i skugga.

Det är svårt att se Raol Pecks film utan att känna skammens hetta på kinderna. För det är ingen obefläckad historia som våra förfäder lämnat efter sig. "Det saknas inte kunskap", är filmens avslutande ord. Och visst är det så, all fakta finns där.
Men vi glömmer så lätt. Och vi vill så gärna slippa skämmas.

Därför måste vi påminnas – för vi kan ju välja att bryta med historiens arv om vi vill.

***

Chatta med Lina Stenberg. Chatten öppnar 09.00, men ställ dina frågor redan nu.

Laddar Live Upplevelse
Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.