Löfven bör lyssna på kritiken om migration
Riksdagsledamöter I unik protest
Publicerad 2021-04-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I morse avslöjade Ekot att flera socialdemokratiska riksdagsledamöter har reserverat sig mot den nya och mer restriktiva migrationslagstiftningen. Det är något nästan helt unikt i svensk politik.
"Att reservera mig i riksdagsgruppen är inget som jag gör lättvindigt, men för mig finns i den här frågan inget annat sätt", skriver Elin Lundgren, S-ledamot från Gävleborg.
Hon har sedan flera år profilerat sig på partiets vänsterflank och för en mer human flyktingpolitik. Men att reservera sig mot regeringens politik är att ta allt ett steg lägre, och även riskera sin riksdagsplats. S belönar av tradition lojalitet. Innan beslut fattas är det högt i tak men efteråt förväntas alla följa dem.
– Jag menar att det läge som vi har kommit till nu är väldigt olyckligt, och inte något som jag vill stå bakom, helt enkelt, därför att det leder åt fel håll. Och det sätter också ett väldigt dåligt exempel internationellt, säger Thomas Hammarberg från Stockholms stad.
Han har bland annat tidigare varit Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och generalsekreterare för Olof Palmes Internationella center.
Inga nya namn
Kritikerna är inga nya namn. Den “hårdare tag”-socialdemokrati som lanserades från 2015 till partikongressen 2017 har aldrig varit okontroversiell men på många sätt är den nya migrationslagen framförallt en kodifiering av en diskussion som redan passerat. De som nu protesterar är förlorarna i det samtalet.
Att reservera sig är en sista desperat utväg. Men Stefan Löfven bör ändå lyssna noga.
Förra gången socialdemokratin hanterade en fråga med den sprängkraft som finns i migrationspolitiken var det EU-frågan under 90-talet och början av 2000-talet. Den gången misslyckades ledningen fullständigt med att hålla ihop partiet.
Det blev rena inbördeskriget och även om såren nu har läkt kan man påminna om att Socialdemokraterna hade två olika listor i EU-valet 1995, att SSU nästan sprack 1999 och att det fanns två olika S-kampanjer i folkomröstningen om euron 2003.
Kan undvikas
Sannolikt hade mycket av rosornas krig kunnat undvikas om de båda sidorna lyssnat lite mer på varandra och framförallt: om partiledningen i högre grad respekterat kritikerna.
Inom borgerligheten har vi de senaste åren sett ett motsvarande sammanbrott inom just migrationspolitiken. Alliansen är idag ett minne blott och livslånga vänner har blivit varandras värsta fiender. Socialdemokraternas partiledning får inte underskatta de centrifugala krafter som skulle kunna släppas lösa även till vänster.
Lyssna på kritikerna
I bland pratar man om ett “tredje spår” i politiken. Som det tredje spår i tunnelbanan där elektriciteten till tågen går.
Metaforen med det tredje spåret är lite dubbeltydig. Det är där energin finns, det som alla vill prata om. Men om du rör vid det riskerar du att skada dig rejält, av den elektriska chocken.
Så var det med EU-frågan på 90-talet och så är det med migrationspolitiken idag. Så den bästa erfarenheten av tidigare konflikter är ganska enkel: respektera även de som inte vill följa partipiskan, lyssna på varandra och kompromissa även om du har rösterna att få din vilja igenom.
Så bollen ligger nu hos de som vunnit migrationsstriden i S.
Dra inte det här längre nu.