Svenska kungen skrev hyllningsbrev till Hitler
Han skrev för hand, och han skrev på tyska
SVT:s dokumentärserie ”Sveriges sista kungar” har hunnit väcka mycket diskussion innan den ens visats i TV-tablån. Främst om vår nuvarande kungs uttalanden.
Men dokumentären handlar om så mycket mer. Inte minst om kungahusets problematiska relation till den tyska nazismen.
”Min käre rikskansler”
Traditionen var att svenska prinsar gifte sig med tyska prinsessor.
– Familjen har ju relationer, med ingifta drottningar från Tyskland och så vidare. Det är ju liksom en delad lojalitet, säger Carl XVI Gustaf i dokumentärserien.
Under första världskriget försökte drottning Victoria, som var preussisk hedersöverste, övertyga kung Gustaf V om att gå med på Tysklands sida. För detta hyllades hon med fackeltåg i Berlin.
Någon månad efter Kristallnatten gav Gustaf V en av Sveriges finaste ordnar till Hermann Göring. Midsommaren 1941 hotade kungen att abdikera om inte fullt beväpnade tyska trupper fick transporteras genom Sverige.
I oktober samma år kunde kung Gustaf V inte hålla tillbaka sina känslor, utan satte sig ner och skrev ett brev för hand. På tyska. Han började med orden ”Min käre rikskansler”. Sedan lyckönskade han Adolf Hitler i sitt anfallskrig.
Brevet tystades ned
Statsminister Per Albin Hansson (S) förbjöd kungen att skicka brevet. Men hans majestät gick bakom ryggen på regeringen, genom att diktera brevet för den tyske ambassadören i Stockholm.
Den 7 december 1941 – samma dag som Japan anföll Pearl Harbor – skickade Adolf Hitler ett telegram till kungen. Han tackade för brevet, och hoppades att det skulle kunna ge svenska folket en större förståelse för kriget.
Vid denna tid visste många svenskar redan mycket om de övergrepp som begicks i Nazityskland. Och förberedelserna pågick redan för förintelsen av 6 miljoner judar, beordrad av just Hermann Göring.
Om Gustaf V varit folkvald, hade han ställts till ansvar för sina hyllningar av Adolf Hitler och Nazityskland. Men en kung kan inte avsättas av väljarna.
I stället tystades brevet ned.
Bristande demokratisk ryggrad
Det finns ingen politisk arvssynd. Men det är viktigt att prata om historien, för att se hur den påverkar nutiden och undvika att den upprepas.
Vår nuvarande kungs morfar, hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha, var en övertygad nazist. Liksom Carl XVI Gustaf, har många tyska barn vuxit upp med vetskapen att släktingar stöttat en mördarregim.
Men där finns en levande diskussion om de övergrepp som begicks i det tyska folkets namn. Sådant som kungen viftar bort med svepande formuleringar om att ”man måste förstå att det var en annan tid”.
Inte i tiden
SVT:s dokumentärserie synliggör det svenska kungahusets dubbla lojaliteter och bristande demokratiska ryggrad. Långt in i modern tid.
Kung Carl XVI Gustafs försvar för envåldshärskaren i Brunei och kritik av riksdagsbeslutet om kvinnlig tronföljd går dessvärre i linje med den traditionen.
Det är möjligt att kungens ambition var att arbeta efter mottot ”För Sverige i tiden”. Men hans majestäts klocka verkar ha stannat.