I LAS-frågan leker Dadgostar med eld

Klockan kan inte vridas tillbaka

Det har snart gått en vecka sedan vänsterledaren Nooshi Dadgostar nästan lite motvilligt apterade en politisk bomb. I en intervju med tidningen Arbetet förklarade hon nämligen att det politiska arbetet med att genomföra överenskommelsen om LAS borde skjutas till efter valet.

Uppgörelsen splittrade LO mitt itu, men kritik mot förslagen har också kommit från andra håll.

Att anställningsskyddet alls hamnade i januariavtalet var ett stort misstag

Januariavtalet finns ju inte längre och enligt Dadgostar betyder att det saknas parlamentariska förutsättningar för att få igenom förslaget. I klartext hotar vänsterledaren att göra gemensam sak med Moderater och Sverigedemokrater och fälla förslaget.

Det skulle nog inte vara en bra idé. Inte för någon.

Att anställningsskyddet alls hamnade i januariavtalet var ett stort misstag. Det borde inte ha hänt. Sättet att utöva politisk utpressning mot arbetsmarknadens parter kan tjäna som exempel på hur man inte ska göra.
Dessutom har problemet på arbetsmarknaden aldrig varit för mycket trygghet utan tvärt om att alldeles för många har för lite trygghet.

Klockan går dock inte att skruva tillbaka. Alternativet till att genomföra det man har lovat arbetsgivarorganisationerna och stora delar fackföreningsrörelsen är inte att återgå till hur saker var före 2018.

Det finns en uppgörelse på större delen av arbetsmarknaden. Klarar politiken inte att leverera sin del av den kommer det att skada den svenska partsmodellen. Dessutom ligger Gudmund Tojers LAS-utredning kvar i en skrivbordslåda på Arbetsmarknadsdepartementet.

Om ett år kan Moderaten Mats Gren vara chef där. Eller Oscar Sjöstedt från Sverigedemokraterna.

Om ett år kan Moderaten Mats Gren vara chef

Skulle Nooshi Dadgostar känna sig trygg med att lämna LAS-frågan i deras händer? Jag skulle det inte.

Att åter göra politik av anställningstryggheten skulle sannolikt betyda nya avsteg och ännu mer otrygghet. Det är ju så det har varit.

Om Vänsterpartiet stoppar arbetet med att genomföra det nya huvudavtalet kanske det drar ner en del applåder från somliga delar av den fackliga läktaren. Men det skulle inte lösa konflikterna inom LO. Risken är stor att det kan bli precis tvärtom.

I Arbetet varnar Marie Nilsson, ordförande i IF Metall, för att ge politikerna bollen.

Dessutom kan man fråga sig om Dadgostar verkligen kan sätta kraft bakom sitt hot? Det är sant att Ulf Kristersson har tagit varje möjlighet att lägga krokben för regeringen, oavsett vad det kostat Sverige. Det är också sant att Moderaterna allt oftare faller tillbaka i den gamla fackföreningsfientliga retoriken.

Men vill moderatledaren utmana ett huvudavtal som från början förhandlats fram mellan arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv och tjänstemännen i PTK? Är Kristersson så dum att han utmanar både sina välgörare bland direktörerna och kärnan i den egna väljarbasen?

Det är svårt att tro.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.