Fängsling av kinesiska journalister angår oss
Pressfrihet kan aldrig tas för givet
Den kinesiska journalisten Zhang Zhan dömdes till fyra års fängelse i slutet av december. Hennes brott var att hon rapporterat från coronapandemins "ground zero", staden Wuhan i centrala Kina.
Zhang pratade med invånare i Wuhan och berättade via sociala medier om hur utbrottet hanterades. Enligt domen har detta inneburit att hon spridit falsk information, vilket bestraffas med fängelse.
Journalister levde farligt även 2020. Men det är inte begränsat till Kina.
Journalister dödas
Under förra året dödades 50 journalister i arbetet. Siffran har sjunkit de senaste tio åren. När det var som värst, 2012, dödades 147 journalister. Nedgången är förstås positiv men Reportrar utan gränser, som presenterat siffrorna, ser samtidigt en oroande trend.
En allt större andel av de journalister som dödas befinner sig i länder som inte är i krig. Förra året handlade det om knappt sju av tio journalister.
Några av dem tycks ha blivit offer för pandemin. Enligt Reportrar utan gränser dog tre av journalisterna på grund av att de smittades med covid-19 i fängelser och sedan inte fick rätt vård.
Behövs oberoende media
Att journalister fängslas eller dör för att de utför sina arbeten i länder som inte ligger i krig är ett mått på hur illa det är ställt med ländernas pressfrihet - och i förlängningen demokratin.
Coronapandemin har, som med så mycket annat, satt fingret på hur viktigt det är att en oberoende media kan granska hur makten agerar.
Som när Kina fängslar Zhang Zhan och flera andra journalister för att de dokumenterat hur hanteringen av coronaviruset gick till.
Helt självklar rapportering kan vi tycka, men det ska inte tas för givet ens i Europa.
EU måste agera
I Sverige har den kinesiska staten reagerat på svensk journalistik på ett helt oacceptabelt sätt under de senaste åren. Det kanske främsta exemplet på att det här är en fråga som angår oss är det godtyckliga fängslandet av den svenske bokförläggaren Gui Minhai.
I mellandagarna krävde EU att Zhang Zhan ska friges. Ett krav som ekar tomt, med tanke på att det framfördes i samband med att man slipade på detaljerna i ett investeringsavtal med diktaturen.
När fall efter fall rapporteras av att Kina kränker rättigheter når man till slut en punkt där kraven måste manifesteras i handling. Det är hög tid att inse det nere i Bryssel.