Bulletin visar poängen med ett kollektivavtal

Trygghet på jobbet är ingen vänsterfråga

Det råder full konflikt mellan anställda och ägare på nya mediesatsningen Bulletin, där bland annat Per Gudmundsson, Ivar Arpi och Caroline Dahlman är anställda. Arbetsplatsen saknar kollektivavtal.

I dag är det kollektivavtalets dag. Utan kollektivavtal skulle vi sannolikt ha lägre löner, mindre trygghet och en sämre pension. Av någon anledning har vissa politiker och debattörer till höger gjort kollektivavtal till en vänsterpolitisk fråga. Nittio procent av alla löntagare håller förmodligen inte med, för så många på arbetsmarknaden täcks av ett avtal mellan fackliga organisationer och arbetsgivare. Det är fundamentet i den världsunika svenska partsmodellen.

Bulletins genomklappning

En arbetsplats som har fått mycket medial uppmärksamhet på sistone för att inte ha tecknat kollektivavtal är det borgerliga medieprojektet Bulletin. Sajten lanserades med buller och bång i höstas och gick kaxigt ut med att de skulle bli en svensk New York Times. Det skulle finnas en rågång mellan åsikter och nyheter, ändå rekryterades lejonparten av skribenterna från konservativa ledarsidor. Per Gudmundson, Caroline Dahlman, Thomas Gür, Susanna Birgersson... Listan över högernamn är omfattande.
Hittills har Bulletin inte fått något direkt genomslag för sin journalistik men desto mer för sina interna strider. Knappt två månader efter starten hoppade chefredaktören Paulina Neuding av. Senare avslöjades det att Bulletin publicerat otaliga plagierade artiklar som sina egna.

De senaste veckorna har det brakat ihop totalt och redaktionen har krävt att Bulletins vd och styrelse ska bytas ut. I strid med svensk publicistisk sed har ägare till tidningen velat styra det redaktionella arbetet.

Enligt grundlagen är det ansvarig utgivare som ytterst bestämmer över tidningens innehåll, inte ägarna.
Tidningen Journalisten var först med att rapportera om de interna konflikterna. Ljudinspelningar från redaktionsmöten som spårar ur i skrik och aggressiva anklagelser har publicerats av flera stora nyhetsmedier. Bland annat kan man höra hur redaktionen är upprörd över att en av ägarna, Tino Sanandaji, hängt ut enskilda skribenter på sin Facebooksida.


”Det är chefredaktören som frontar tidningen utåt och sköter krishanteringen. Då ska inte en ägare komma in och fucka upp den krishanteringen genom formuleringar på värsta jävla haveristnivå”, hörs Bulletins chefredaktör Ivar Arpi säga.

Teodorescu Måwe tystas

Även sajtens politiska chefredaktör, Alice Teodorescu Måwe, blir upprörd när hon stängs av från att prata under ett webbmöte och hon anklagar styrelseordföranden Atta Tarki för att agera som "en jävla diktator".

Till råga på allt har alltså Bulletin inte tecknat något kollektivavtal. Bulletins styrelseordförande säger i en av de läckta inspelningarna att sajten följer andra regler eftersom Bulletin är ett ”entreprenöriellt projekt med entreprenöriella visioner”.

På kollektivavtalets dag kan tragedin på Bulletin fungera som en sedelärande historia.

I klarhet verkar det betyda att skribenterna är sin egen lyckas smed. Visserligen med över 50 000 kronor i månaden, enligt uppgifter i SR:s Medierna, men utan de villkor kring anställningsformer, övertidskompensation, jourtid, semester, sjuklön och tjänstepension som 90 procent av det svenska lönekollektivet har.
Journalistförbundets förhandlingschef Johan Lif har i tidningen Journalisten uppmanat Bulletins ägare att teckna kollektivavtal: ”Det skulle vara ett bra sätt att hantera konflikten och komma vidare”.

På kollektivavtalets dag kan tragedin på Bulletin fungera som en sedelärande historia. Det är inte bara de som betraktar sig som vänster som vill känna trygghet och få schysta villkor på sin arbetsplats.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.