Hjärtlösa arbetsgivare sabbar avtalsrörelsen
När priserna skenar behövs verkligen en låglönesatsning
Den som hoppas att vinterns avtalsrörelse ska kompensera skenande priser, fallande krona och stigande räntor kommer att bli besviken. I förra veckan presenterade LO:s största förbund, Kommunal, sina krav. Precis som industrifacken vill man ha löneökningar på 4,4 procent för sina medlemmar.
Med en inflation på tio procent förstår alla att det inte kommer att kompensera för sänkta reallöner under förra året.
Att kraven inte är högre beror på en sak. De fackliga organisationerna menar att högre löneökningar skulle spä på inflationen ytterligare. Effekten skulle bli ännu högre räntor, ännu fler arbetslösa och ännu lägre reallöner.
Tar alltid ansvar
Svensk fackföreningsrörelse tar ansvar, som man alltid gör.
Det finns dock ett par villkor.
Budet från LO-förbunden förutsätter en satsning på de som har lägst löner. Utrymmet ska räknas i kronor, inte i procent.
Industrins arbetsgivare har indirekt accepterat att det behövs en låglönesatsning, även om de vill se en engångssumma. Andra arbetsgivare, till exempel de privata vårdbolagen, säger däremot bestämt nej.
Till tidningen Kommunalarbetaren säger Stefan Koskinen från arbetsgivarorganisationen Almega:
– Jag vill inte låta hjärtlös. Men de som tjänar minst måste få det sämre innan de kan få det bättre.
Får välfärden att fungera
Förlåt, men när direktörer uttrycker sig på det viset är det hjärtlöshet. I synnerhet när Sverige har de djupaste inkomstklyftorna på över 40 år och det handlar om kvinnor som sliter för att få välfärden att fungera.
För arbetsgivaren blir låglönesatsningar dyrare ju sämre betalt de anställda har. Det är oundvikligt. Men maten och hyran blir också dyrare, inte minst för den som har en låg lön.
LO-förbunden har också sagt att det får vara slut på kraven att lågavlönade ska betala sina lönehöjningar med försämrade arbetsvillkor. Just det har nämligen blivit mönstret i svenska avtalsförhandlingar. I vissa branscher finns det snart inte mycket kvar att förhandla om.
Svåraste frågan
Kanske blir det vinterns svåraste fråga. LO:s krav utmanar arbetsgivarnas syn på hur lönerna ska bestämmas.
Ändå har arbetsgivarorganisationerna knappast något val. Löntagarna har visat att man vill ta ansvar för en ordnad avtalsrörelse, också i en tid när nästan inget annat är ordnat.
Vill arbetsgivarna ta samma ansvar måste de nog acceptera att de lägst avlönade får något extra när avtalen skrivs under.
Är det rätt av facken att kräva extra satsningar på de lågavlönade i årets avtalsrörelse? Eller är det arbetsgivarna som har rätt när de säger att de som har lägst löner måste få det sämre innan det blir bättre?
Borde fackens krav vara högre, eller kanske lägre?
I chatten diskuterade Ingvar Persson löner och rättvisa med läsarna.
Denna chatt är stängd.
- Ingvar Persson30 jan 2023
Klockan har passerat halv och det är dags att stänga chatten. Jag villl tacka alla som bidragit med frågor och synpunkter. Ämnet lär återkomma.
- Ingvar Persson30 jan 2023
Hej Mathias.
Det skulle onekligen vara ett intressant "märke" för löneförhandlingarna.
- 30 jan 2023
Facken borde låta VD-lönerna sätta märket istället för industrin, och lägga till en procent eller så, så att man sakta tar ikapp de orimliga skillnader som växt fram de senaste decennierna. Att fortsätta som man gör håller inte.
För övrigt så tror jag det är nyttigt att hålla uppe en viss vana av att strejka.
Mathias K - Ingvar Persson30 jan 2023
Hej Lars.
Problemet är väl att när räntorna går upp är det inte bara den som "levt loppan" som drabbas. Det betyder också att det blir svårare för företagen att investera och att konsumtionen går tillbaka. Och det betyder att fler förlorar jobbet. Vi som kommer ihåg 90-talet vet hur det kan bli.
- 30 jan 2023
Det är väl framför allt människor som levt loppan på lånade pengar som bör få ta den största smällen. Köper man på sig dyra bostäder, fritidshus och annat lyx utan att kunna hantera ett normalt ränteläge så får man helt och hållet skylla sig själv. Att facken ska stå tillbaka i sina lönekrav för att skydda oansvarigt belånade människor är helt oacceptabelt. Det är den lånedrivna inflationen som måste bekämpas, inte den lönedrivna.
Lars