Högg av slavars händer – hyllas med en staty
På Afrikamuseet i Bryssel dansar besökarna rumba
BRYSSEL Spårvagnen mot Bryssels centralafrikanska museum snirklar genom stadens utkanter. Vi är knappt en halvtimme från centrum, trots det är vägen omgiven av träd i gult och orange. Den skitiga gamla vagnen susar fram genom skogen, gnisslande mot rälsen.
Byggnaden är gigantisk. Afrikamuseet öppnade 1897 på initiativ av Belgiens kung Leopold II. Syftet var att visa upp ”fristaten Kongo” för omvärlden. På den tiden var Kongo den dåvarande kungens personliga koloni, senare togs den över av nationen Belgien.
Kung Leopold II styrde Kongo som en tyrann. Invånarna tvingades till slavarbete för att utvinna naturresurser, bland annat gummi och elfenben, som sedan exporterades till Belgien. På det sättet blev kungen världens rikaste man.
De som inte fyllde sina kvoter fick händer eller fötter avhuggna. Det rutinmässiga straffet användes även mot barn. Ett ökänt foto från tiden visar en man som sitter på ett trädäck och tittar på en barnhand och en liten fot som ligger avhuggna bredvid honom. Kroppsdelarna är hans dotters.
Några sådana foton finns inte i Afrikamuseets utställningar. Museet gjordes förvisso om för ett par år sedan och återöppnades 2018, tanken var att göra upp med dess historia.
Gamla rasistiska statyer plockades ihop och ställdes i ett tidigare förråd, med förklarande skyltar. En del av dem är byster gjorda efter gipsavgjutningar. Statyerna var beställda av den belgiska regeringen, med syftet att kartlägga ”de olika kongolesiska raserna”. Gipset placerades över ansiktet på modellerna, som ofta var rädda att bli kvävda under processen.
Det syns på deras ansiktsuttryck.
Det fattas fortfarande en rättfram utställning med dokument och information om Belgiens och kung Leopold II:s brott mot folket i Kongo
Där finns också nyare, mer kritiska målningar. Den kongolesiska konstnären Chéri Sambas verk Réorganisation (2002), beställt av museet, visar två grupper som sliter i en av de mest rasistiska statyerna. En grupp elegant klädda, svarta personer i dragkamp mot vita män, en av dem i bar överkropp med magen hängandes över byxlinningen.
Sedan 2018 finns antikolonialismen inbakad i alla delar av museet. Namnen på mördade i Kongo är inetsade i stenväggarna. En del av utställningen involverar korta filmklipp med människor som berättar om sina länders traditioner och seder.
Men framför allt är museet fullt av djur, uppstoppade eller bevarade i alkohol i genomskinliga kärl. Där finns krokodiler, ormar, lejon, fåglar – till och med en uppstoppad elefant. Flera rum ägnas åt traditionella masker och dräkter.
I slutet av utställningen finns ett dansgolv där besökarna inbjuds att dansa rumba.
Trots omorganisationen är det en märklig upplevelse att vandra genom utställningarna. Man har flyttat om, satt upp nya skyltar och lagt till positiva inslag om de före detta kolonierna. Den byst av kung Leopold II som tidigare stod placerad mitt i museets finaste rum återfinns nu i en monter i ett hörn.
Men det fattas fortfarande en rättfram utställning med dokument och information om Belgiens och kung Leopold II:s brott mot folket i Kongo.
Den som bott och spenderat mycket tid i Bryssel vet att landet inte gjort upp med historien ännu. Museets byst av kung Leopold II må vara förvisad till ett hörn. Men mitt i staden finns gigantiska statyer av tyrannen, tornande på sin höga häst. Vackra parker är fortfarande döpta efter honom. Ett tjusigt monument har dedikerats till de ”pionjärer som civiliserade Kongo”.
Det har hunnit bli skymning när jag sitter på den skramlande spårvagnen tillbaka in mot stan. Nu är den full av högljudda barn på väg hem från skolan, de skojar med varandra och knölar av sig sina tjocka jackor i den svettiga vagnen.
Vi är nästan inne i centrum igen när vi rullar förbi en glest befolkad station. På en stor, blå skylt står hållplatsens namn.
"Leopold II".
Har Europa gjort upp med kolonialismen? Hur sköter sig Sverige när det kommer till rasism? Chatta med skribenten om dagens ledare.
Livechatten börjar 09.00 men du kan skriva inlägg redan nu.
Denna chatt är stängd.
- Susanna Kierkegaard8 dec 2022
Nu är det tyvärr dags att sluta chatta för i dag. Tack för alla intressanta inlägg! Hoppas ni får en trivsam torsdag.
- 8 dec 2022
Hej Susanna,
Min morfars bonusfar var i Congo 1908-10 och 1911-14, dvs efter att Belgiska staten tagit över. Nej vi har inte gjort upp med kolonialismen. Tyvärr är det så att allt hänger samman från dåtidens rasism till dagens Tidölagsavtal och institutionaliserade segregation. Hur långt bort är vi från en ny medborgarrättsrörelse och en Rosa Parks i förorterna? Tyvärr är mycket av den backlash vi ser på alla områden ekonomi, klimat, jämställdhet, mm baserat på en sorts överhöghet. En sorts entitlement trap om man så vill. Vi har rätt att ha det bättre än dom där andra.
AndersVad intressant, man skulle vilja höra mer om hans besök.
Historien lever vidare...
Susanna Kierkegaard - 8 dec 2022
Jag vet inte riktigt hur man ”gör upp” med så mörk historia. Men vår historieskrivning nu talar ju om kolonialism som något icke önskvärt och tror att det råder konsensus om att det det begicks hemska övergrepp mot mot urbefolkningen. Sedan är det positivt att se att - i vart fall delar - av föremål som rövades bort börjat återlämnas. Men vi nu levande européer varken kan eller bör be om ursäkt för vad farfars farfar gjorde. Jag tror inte på arvsskuld i några sammanhang, inte heller detta. Viktigt dock att lära ut att det faktiskt var brott som begicks.
LarsJa, skillnad på arvsskuld och medvetenhet. De nuvarande belgarna begick förstås inte brotten, men de måste förstå sitt eget lands historia och att de själva på många sätt gynnats av brotten indirekt.
En annan sak jag reagerade på under museibesöket var att det på en skylt stod såhär:
"The collections that the Africa Museum preserves and curates are the legal property of the Belgian federal state, but the moral property of the countries of origin."
Moraliskt tillhör de ursprungsländerna... Vad betyder ens det? Ge tillbaka grejerna! Så kan de som faktiskt borde äga dem bestämma om de vill ställa ut dem på museum i Bryssel.
Susanna Kierkegaard - 8 dec 2022
Vad menas egentligen med att "göra upp med" sin historia?
ZeldaVilken bra fråga! Den nuvarande belgiska kungen bad om ursäkt till Kongo 2020, men han nämnde inte kung Leopold alls och många tycker att det inte borde räknas som en ursäkt.
Jag skulle säga att det som krävs är att hela (eller majoriteten) av belgarna förstår vilka fruktansvärda brott landet begått. Sedan måste det få praktiska konsekvenser. Be om ursäkt ordentligt, ta ner statyerna och döp om parker, ge tillbaka det man stulit från landet, bidra ekonomiskt för att försöka kompensera för de skador man orsakat länderna i Centralafrika. Det räcker inte med att en kung ber om ursäkt lite halvhjärtat och sen tror att det är klart.
Som det är nu är det väldigt många belgare som inte ens tycker att man gjorde något dåligt i Kongo. Många tror fortfarande att man "civiliserade" landet.
Susanna Kierkegaard - 8 dec 2022
Casement rapporten finns på Gutenberg projektet på google
FrederickVäldigt intressant, bra tips!
För de som är lässugna kan jag också tipsa om boken "Kung Leopolds vålnad" av Adam Hochschild, en av de viktigaste böckerna om brotten i Centralafrika.
Susanna Kierkegaard