För fint folk går livspusslet ihop
Även arbetare måste få träffa sina barn
Det svenska samhället är generöst mot barnfamiljer. I alla fall vissa barnfamiljer.
En heltidsarbetande pappa som vill sluta lite tidigare på fredagarna för att förbereda familjens myskväll har lagen på sin sida. En deltidsarbetande kvinna som behöver säga nej till ett kvällspass på torsdagarna därför att barnomsorgen inte kan ordnas har det inte.
Exemplet har jag hämtat ur LO:s årliga rapport om hur det står till med jämställdheten i det svenska arbetslivet. Inte så bra, visar det sig. Och skillnaderna är inte bara en fråga om kvinnor och män.
Det svenska klassamhället drabbar kvinnor
LO-rapporten visar hur det svenska klassamhället drabbar kvinnor. I arbetaryrken har bara fyra kvinnor av tio en fast heltidsanställning. Sex av tio arbetar antingen deltid eller har tillfälliga anställningar.
Det betyder ofta en lön som inte går att leva på eller en vardag som är omöjlig att planera. Ingetdera är bra för familjelivet.
För många tjänstemän har livspusslet blivit lättare efter pandemin. Hälften säger att det nu går bättre att förena arbete och familj.
LO:s medlemmar upplever det inte så. En av fyra säger till och med att vardagen har blivit svårare. Cheferna som inte bryr sig om familjesituationen när man till exempel lägger scheman är ett exempel. Och det är arbetskamraterna som drabbas när familjeansvaret krockar med kraven från jobbet.
Äldreomsorgen fungerar inte på distans. Inte butiker, byggen eller tillverkning av bilar heller. Det är inte alla som upplevt pandemin som en chans att skaffa hund eller utveckla en hobby.
LO pekar ut en rad förslag som skulle betyda mycket för att öka jämlikheten, framför allt för kvinnor som till exempel i handeln eller omsorgen. Och det handlar knappast om raketforskning.
Dagens föräldraförsäkring måste individualiseras så att papporna tvingas ta sitt ansvar. Då skulle dessutom förståelsen från arbetsgivare öka för att också pappor behöver vara hemma med sina barn.
Reglerna för försäkringen borde också ändras. I dag kan familjer med hög lön spara dagar och skapa en flexibilitet andra inte kan få.
Barnomsorgen behöver finnas när familjerna behöver den. I dag är det en rekommendation till kommunerna, men inget krav.
Många jobb kan inte skötas mellan åtta och fem, och alla familjer kan inte luta sig mot släkten eller vänskapskretsen. Hur ska en ensamstående förälder som arbetar i butik eller i vården få ihop tillvaron när förskolans öppettider är anpassad till arbetstiderna på kommunkontoret?
Konkreta åtgärder som skulle underlätta vardagen för väldigt många. Det är väl precis det valdebatten borde handla om, tänker jag och suckar för mig själv.
Jag vet ju att det inte kommer att bli på det sättet.