Sabuni får mig att tänka på Trump
Bråket om las har blivit en politisk bakdörr
I inledningen till den legendariska amerikanske journalisten Bob Woodwards bok om Donald Trump finns en scen från 2010. Den blivande presidenten har stämt träff med två politiska konsulter från det republikanska partiet.
Med rådgivarens typiska självsäkerhet ska de avgöra om Trump kan kandidera, om han har "det".
Samtalet glider in på sakfrågor. Trump får veta att en republikansk kandidat måste vara "pro-life". Han hade sagt och gjort saker som framstod som "pro-choice".
"Vad betyder det", frågade Trump?
Du måste vara mot aborter, förklarade konsulterna.
"Jag är mot aborter. Jag är - vad var det du kallade det? Pro- life. Jag är pro-life, säger jag ju", svarade Trump.
Vad betyder en princip i en politisk karriär?
Jag har varit politiskt intresserade under hela mitt vuxna liv. Kanske till och med lite längre.
Jag har träffat många politiker. Några har jag arbetat åt, andra har jag arbetat tillsammans med. Somliga har blivit vänner. Ännu fler har jag bevakat, intervjuat och följt som journalist.
Alla har inte varit felfria
Alla har inte varit felfria. Somliga har varit självupptagna, fåfänga eller prestigemedvetna. Några har varit hänsynslösa eller rent av en smula giriga.
Ändå skulle jag säga att det under ytan alltid funnits något äkta, oavsett om vi talar om lokala politiker i kommunen eller statsråd och partiledare. Längst in har det politiska engagemanget fötts ur en önskan att göra världen bättre.
Det gäller inte bara politiker vars åsikter jag ibland delar.
Jag kan tycka att Ulf Kristersson är lite fånig när han surar över att inte få flytta in i Sagerska. Men jag tror inte att moderatledaren en gång gick till sitt första MUF-möte med sikte på statsministerbostaden.
När jag lyssnar till Sabuni börjar jag fundera
Jimmie Åkesson kan anklagas för en massa saker. Han är populist, främlingsfientlig och försöker bagatellisera sitt partis historia. Men mitt i stolligheterna är han nog ändå uppriktig.
Jag tror helt enkelt inte att Sverige har politiker som Donald Trump. När jag lyssnar till hur liberalernas Nyamko Sabuni pratar om förändringarna av las, lagen om anställningsskydd, börjar jag dock fundera.
Sabuni är säkert uppriktigt skeptisk till anställningstrygghet. Det tycks vara en av de första saker borgerliga påläggskalvar får lära sig. Men det är Centerpartiet som engagerat sig i frågan och det är inte omsorgen om vardagen på svenska arbetsplatser som lyser igenom i den liberala partiledarens argument.
I stället talar hon om avtal, politisk prestige och - om jag inte missuppfattar henne - om politiska bakdörrar. Sabuni leder ett parti där en konsult fick sköta partiledarbytet. Nu vill hon bilda regering med Kristersson. Kanske med stöd av Åkesson.
Jag kan inte låta bli att tänka på Trump.