Byråkratins kvarnar maler ned de sjuka

I kväll är det biopremiär för Ken Loachs nya prisade film "Jag, Daniel Blake", om en man som drabbas av en hjärtinfarkt efter 40 år som snickare.

”Liv till varje pris” var Bo Widerbergs ledord som filmare. Människorna, deras känslor och hur de talade skulle kännas äkta. I början av regissören Ken Loachs karriär var Bo Widerberg (1930–1997) hans stora förebild och Loach räknade ”Ådalen 31” – som skildrar den svenska arbetarkonflikten där fem personer sköts ihjäl av militär – som sin favoritfilm.

I kväll har Ken Loachs senaste långfilm ”Jag, Daniel Blake” biopremiär. Det är inte omöjligt att Bo Widerberg sitter och ler från något moln.

Daniel Blake är en skicklig snickare som efter 40 år i yrket drabbas av en svår hjärtinfarkt. Läkarna skriver intyg på att han är oförmögen att arbeta. Men på den brittiska motsvarigheten till Försäkringskassan tycker de annorlunda.

Det är början på en mardrömslik moment 22-situation där Daniel Blake måste använda sina sista krafter till att slåss mot ett omöjligt system. Han anses för frisk för att få sjukpeng, men för sjuk för att arbeta.

Kunde lika gärna varit Sverige

Formulär ska fyllas i, digitalt givetvis. Och för någon som har arbetat med händerna i hela sitt liv är det en närmast omöjlig uppgift. Ingen myndighetsperson går heller att få tag i. Daniel Blake sitter i timslånga telefonköer för att till sist få meddelandet att den informationen han söker bara finns online.

Berättelsen hade lika gärna kunnat utspela sig i Sverige. Under Alliansregeringens åtta år blev kroniskt sjuka utförsäkrade och tvingades ställa sig till, som det heter, arbetsmarknadens förfogande.

Cancersjuka var tvungna att söka jobb som de visste på förhand att de inte skulle klara av – ända tills de kunde sjukskrivas på nytt.
Den rödgröna regeringen tog förvisso bort den så kallade stupstocken, men har gjort det svårare att få sjukpeng på andra sätt.

Farsartad byråkrati

I veckan inledde vi på Aftonbladets ledarsida serien ”Samma tuffa Sverige” efter rapporter om att sjuka inte får ut sina pengar i tid på grund av Försäkringskassans hårdare krav på sjukintygen. Läkare tvingas numera lägga allt mer tid på att skriva nya sjukintyg och sjuka måste ligga i hårda förhandlingar med Försäkringskassan för att få sina berättigade pengar.

”Det här är en fars som vi tvingas delta i!”, säger Daniel Blake till den enda vänliga tjänstekvinna han möter på Arbetsförmedlingen. Rådet han får är att underkasta sig systemet. ”Jag har sett många goda människor som du hamna på gatan”, säger hon.

Iskall påminnelse

Byråkratins kvarnar maler långsamt ned en stolt yrkesman som alltid gjort rätt för sig och aldrig begärt några allmosor.
När film är som bäst lyckas den ge gestalterna kött och blod – liv till varje pris! Daniel Blake kunde ha varit jag, sitter man och tänker.

I Storbritannien har man startat hashtaggen #WeAreAllDanielBlake för att uppmärksamma alla vanliga människor som hamnat i liknande hopplösa situationer. Labour-ledaren Jeremy Corbyn har hyllat filmen och uppmanat den konservativa premiärministern Theresa May att se den.
Det borde även svenska politiker göra – och många andra som tror att vårt välfärdssystem behandlar alla väl.
”Jag, Daniel Blake” är en iskall påminnelse om hur man helst ska vara frisk för att orka vara sjuk.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.