Kjell Bergqvist lyckas göra sossepampen mänsklig
Göran Perssons grannfejd är bättre på film
Uppdaterad 2026-02-23 | Publicerad 2026-02-22
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I fredags hade Ulf Malmros nya film ”Grannfejden” biopremiär. Den baseras löst på Göran Perssons flytt till ett gods i Sörmland tillsammans med hustrun Anitra Steen, då vd för Systembolaget.
Flytten väckte stor uppmärksamhet i början av 2000-talet. Persson hade lämnat politiken och blivit styrelseordförande i Swedbank. Att en tidigare socialdemokratisk statsminister förvandlades till bankdirektör och godsherre var, milt sagt, en symboliskt laddad klassresa.
På godsets marker hade ett läkarpar hyrt en sommarstuga i 20 år. När Persson och Steen flyttade in ville de säga upp kontraktet. Det blev upptakten till en grannfejd som skulle pågå i över ett decennium.
För några år sedan skildrade SvD-podden Blenda historien i serien ”Göran Perssons oönskade granne”. Där berättas om strider om tomtgränser, parkeringsplatser och vem som skulle tömma latrintunnan. Tvisten gick hela vägen till tingsrätten – två gånger.
Nu har historien blivit spelfilm.
Kjell Bergqvist spelar den före detta statsministern som ryker ihop med sin granne, gestaltad av Robert Gustavsson. I filmen heter ex-statsministern Stefan Carlsson – en uppenbar lek med namnen Stefan Löfven och Ingvar Carlsson. Den underliggande kritiken mot en socialdemokrati som fjärmat sig från sina ideal är svår att missa.
Bergqvist har själv beskrivit sig som att han är ”född sosse och kommer att dö som sosse”. Inför valet 2018 startade han Facebook-gruppen ”Vad som helst, men aldrig SD”, vilket ledde till hot och hat. Under en period hade han livvakt. I en intervju i Expressen inför årets val låter han mer uppgiven. Alla politiker, menar han, ”slickar SD:s röv”.
– Hur man än vrider och vänder sig så går det ju åt fel håll. Tyvärr är inte sossarna vad de har varit heller.
I ”Grannfejden” ger Bergqvist ändå sin gestalt värme. Visst är han en buffel som snattar smågodis, men också en nedstämd man som tycks sakna politikens rampljus – och kanske sina gamla övertygelser. Robert Gustavssons till synes enkla granne äger lite och har litet inflytande, men lever på många sätt friare.
Ingen står som självklar segrare i deras fejd.
Malmros regicomeback efter tio års frånvaro är ingen stor film, men en lågmäld och nästan ömsint svanesång över folkhemsidén. På senare tid har flera uppgörelser gjorts med den politik Göran Persson förknippas med. Inte minst i Karin Petterssons bok ”Förbannelsen” om 1990-talets åtstramningar.
Kanske är det därför historien om en latrintunna i Sörmland fortsätter att fascinera. Den handlar inte bara om två envisa grannar. Den handlar om ett parti som bytte skepnad, om makt som blev privat och om ideal som krympte till tomtgränser. När folkhemmet blev gods blev också politiken något man kunde säga upp.
Och vad socialdemokratin ska stå för är en fejd som fortfarande pågår – långt bortom godsknutarna.
