I drömstaden bor folk i tvättstugan
Uppdaterad 2019-08-10 | Publicerad 2019-08-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Lägenheterna rustas upp, kaféerna blir fler och människorna mår bättre.
Så kan gentrifiering beskrivas ur ett perspektiv. Gentrifiering betyder att ett välmående skikt flyttar till delar av staden som tidigare varit ett typiskt arbetarområde, många gånger eftersatt av både hyresvärdar och kommunen. Just nu pågår den här processen i många städer, men märks framförallt i Stockholm där allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet öppnat upp för att sälja allmännyttan. Argumentet är att staden ska bli mer blandad, men forskning visar att resultatet snarare kommer bli motsatsen.
När ombildningar, renoveringar och upprustningar leder till höjda hyror har vissa inte råd att bo kvar.
I veckan intervjuades Irene Molina, professor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning på Uppsala universitet, av SVT.
Molinas forskning visar att ohälsan ökar för de som riskerar att bli av med sina lägenheter. Det överhängande hotet om att inte kunna betala hyran påverkar inte bara vuxna, utan gör att även barn kan hamna i depressiva tillstånd. Det här betyder inte att upprustningar inte behövs, men Molina menar politiker som kan ta ett socialt ansvar för att människor har råd att bo kvar inte tar uppdraget på allvar, och att bostadspolitiken inte tagit hänsyn till sociala faktorer sedan 1991.
De välmående som flyttar in i arbetarområden drar visserligen upp hälsan för området, men för städer i stort blir inte folkhälsan bättre. Enligt en ny amerikansk studie visar hälsostatistiken inte hur de som drabbas av vräkning mår – de har ju tvingats flytta därifrån. I stället visar siffrorna en ökning av sjukhusbesök för de som tvingats från sina hem.
Nu är inte Stockholm en amerikansk storstad. Men det betyder att det blir allt svårare att över huvud taget bo i en storstad om du inte har tillräckligt med pengar. När område efter område gentrifieras blir alternativet för de fattigaste att helt enkelt lämna staden. Samtidigt betalar de som är kvar rekordhöga hyror eller skor sig på den allt sjukare andrahandsmarknaden som vuxit fram i staden. Kanske hyr de ut sin tvättstuga för 5000 kronor i månaden, eller ett rum för 11 000. En snabb koll på Blocket visar att de här fantasisummorna redan är regel snarare än undantag.
Kanske är det Moderaternas och Miljöpartiets drömstad. Att alla som kan ska göra bostadskarriär och diskutera köksrenoveringen medan de får kväljningar av den veganska smoothien runt hörnet.
För mig låter det som en dystopi på väg att uppfyllas alldeles för snart.