Hjälten i historien var alltid undersköterskan

Men det krävdes en kris för att Sverige skulle se henne

Undersköterska i omsorgen är Sveriges vanligaste yrke.

Vi närmar oss tre månader av krisläge. Tre månader som förändrat Sverige, som tydligt visat vad som är viktigt och inte, vad som funkar och inte.

Få längtar efter mer och fler marknadslösningar just nu. När krisen kom var marknaden en precis så dålig herre som så många av oss hävdat. Medicinlager? Nix. Skyddsutrustning? Måste beställas från Kina. Personal i omsorgen? Vad vi kan erbjuda är ett timvik.

Redan innan människor började dö i tusental i Sverige visste vi att vi bara hade skyddsmaterial för 1400 vårddygn och 5000 provtagningstillfällen. Nu är förväntan att Sverige ska genomföra 100 000 coronatest i veckan. Och ett lika obegripligt som ointressant politiskt bråk mellan regeringen och Moderaterna om testningen är i full gång. Ett bråk som tydligt visar att väljarna alldeles för ofta bara är statister i den politiska vardagen.

I coronakrisen finns egentligen bara en enda hjälte; undersköterskan, hon som har Sveriges vanligaste yrke. Undersköterskan var alltid hjälten i historien, men det krävdes en kris för att Sverige skulle se henne.

Av landets undersköterskor är 91 procent kvinnor. Att kvinnors arbete ignoreras, förminskas och undervärderas är norm i det patriarkala samhälle vi lever i. Men vi har aldrig klarat oss utan undersköterskan. Hela vår välfärd bygger på hennes arbete. En välfärd som för övrigt Johan Carlsson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten den här veckan beskrev i en intervju i Aftonbladet med följande ord:

- Det svenska välfärdssystemet har inte klarat detta, det fanns inte tillräcklig beredskap och är inte tillräckligt starkt byggt.

Människors hela överlevnad och anhörigas fysiska och mentala hälsa bygger på undersköterskans arbete. Men vi har tagit henne och hennes arbete för givet, erbjudit delade turer och pissvillkor och en lön som är genant i förhållandet till värdet av hennes arbetsinsatser.

Moderaternas största lögn är att vi både kan ha låga skatter och en hög nivå på välfärden. Men inte ens Socialdemokraterna har på riktigt synat den lögnen.

2005 kom det ut en bok betitlad ”Det tysta övertagandet : den globala kapitalismen och demokratins död”. I den tecknade ekonomen Noreena Hertz effektivt porträttet av en döende demokrati där den politiska eliten abdikerat och lämnat över makten till den ekonomiska eliten. Vilket är exakt vad som skett även i Sverige. Det har gjort vad företag som Boston Consulting Group viktigare i vården än läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. Det har lett till att Sverige lekt Toyota-fabrik med inköpen till vården och omsorgen.

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har sedan i höstas varit i det närmsta osynliga. I det läge vi just nu befinner oss i har partiet ingen egentlig plats i det politiska samtalet. Ett samtal är fokuserat på sjukvård, omsorg, arbetsmarknadspolitik och ekonomi. Här finns skäl att fundera över hur det politiska landskapet sett ut om exempelvis Socialdemokraterna valt att fokusera på vården, som under lång tid varit en av de viktigaste frågorna bland väljarna, istället för på Sverigedemokraternas viktigaste fråga invandringen och Moderaternas viktigaste fråga brott och straff.

Men Sverigedemokraterna bidar bara sin tid. Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer de åter kunna ta plats i det politiska samtalet.

För framför oss ligger lidande och i värsta fall ännu större ekonomiska klyftor i Sverige än de som vuxit under de senaste decennierna.

Det enda som kommer kunna hålla oss borta från avgrunden då är en svensk vänster som vågar vara just vänster. Som har förmågan att styra det politiska samtalet och självförtroende att lita på den starka statens lösningar. Lösningar som kostar skatt.

Arbetet vi är mitt uppe i är enormt.

Det som ligger framför oss är ännu större.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.