S nya MAGDA-kepsar säger allt om partiet
En högersväng förklädd till ”anti-woke”
Krisen i Centerpartiet handlar såklart om SD1969 valdes Olof Palme till ordförande för Socialdemokraterna. Året innan hade partiet fått över 50 procent i valet och statsminister Tage Erlander hade ett råd till sin efterträdare.
”Lyssna på rörelsen”, sa han.
Man kan diskutera hur mycket Olof Palme lydde rådet. Han ledde sitt parti, snarare än att följa det. Men han fångade tidsandan som ingen annan, både i medgång och motgång.
När Magdalena Andersson i måndags lade fram sitt nya partiprogram är samma spänning tydlig. Partiveteranen Hans Dahlgren har hållit i pennan.
Programkommissionen har inte ”lyssnat på rörelsen” så mycket som den läst opinionsmätningar.
Partiets gräsrötter vill gå åt vänster och reparera den välfärdsstat som partiet byggde upp under rekordåren. ”Rörelsen” vill ha ökad jämlikhet och reformer som kommer att kosta pengar att genomföra. Den vill ha tåg som går i tid, post som kommer fram, lägre elräkning, en vård som fungerar och en sammanhållen skola.
Partiets ledning däremot, vill ha ett öppet mandat för att kunna bilda regering med Centerpartiet efter nästa val.
”Skriv mindre om Marx och mer om sill och potatis” är ett sekelgammalt råd till alla vänsterskribenter. Du kan inte äta teorier och partiprogram. Det är i vardagsfrågorna som politiken finns.
Allt de där finns fortfarande kvar i det nya partiprogrammet. Till och med en klassiker som att avskaffa monarkin finns med, även om ingen tänker driva det.
Några viktiga delar saknas. Exakt hur kontrollen ska återupprättas över det som en gång var den gemensamma sektorn – vård, skola, omsorg med mera – är så otydligt att det blir obegripligt. Den ekonomiska politiken, som gör att inga större reformer är möjliga, ligger fast.
Arbetstidsförkortning har reducerats till en intet förpliktigande formulering. Tandvården göms i en mening på sidan 25. Klimatförändringarna ”medför både nya möjligheter och utmaningar” och hanteras genom att omställningen är ”rättvis”.
Ideologiskt är det nya partiprogrammet en högersväng förklädd som ”anti-woke”. Kritiken mot kapitalismen tonas ner en smula, och om Mona Sahlins socialdemokrati utvecklades i liberal riktning svänger Magdalena Anderssons i mer konservativ.
Orden ”samhällsgemenskap” och ”plikt” är centrala. De fanns inte ens med i förra programmet från kongressen 2013.
Meningen: ”Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, patriarkat, rasism eller homo- och transfobi, ett samhälle utan fördomar och diskriminering” är däremot struken i det nya programmet.
Men att programmet skulle vara ”anti-woke” som Lawen Redar, ledamot i programkommissionen, stämmer inte. Det är mest retorik för utvärtes bruk. Socialdemokraternas nya partiprogram är framför allt en anpassning till den politik partiet redan har.
Mängden nya idéer är däremot i princip noll.
Vill man vara lite elak så matchar partiprogrammet de nya röda kepsar med texten ”MAGDA” som Socialdemokraterna presenterade förra veckan. De är förvillande lika Donald Trumps MAGA-kepsar, vilket folk retat sig på.
Men problemet är nog inte det, utan själva tanken på nästa val som ett presidentval. Socialdemokratin är till sitt väsen ett kollektiv rörelse.
”Laget före jaget” som just Mona Sahlin uttryckte saken.
MAGDA-kepsen krockar med den identiteten.
Det blir yta och person, men väldigt lite politik.
Ett problem med partiprogrammet är att den del som faktiskt handlar om sakpolitik till stora delar är skriven i punktform. Texten går därför i princip inte att läsa. Inför slutredigeringen av programmet borde punkterna skrivas om till begriplig svenska.
Det är lite ironiskt när samma partiprogram betonar just hur viktigt svenska språket är för det demokratiska samtalet. Då behöver viktiga texter gå att läsa även utanför kretsen av närmast sörjande.
Och vad betyder punkterna egentligen? Vad är tidsplanen för ”Avskaffad könsmaktsordning”? Eller ”Enprocentmål för biståndet”.
Lovar Socialdemokraterna höjt bistånd med närmare 10 miljarder per år? Eller är det lika förpliktande som att ”Undanröjda klassgränser”? Och att ”Statschefen utses i demokratisk ordning...”?
När allt är lika viktigt, blir ingenting viktigt.
Mona Sahlins socialdemokrati fasas nu definitivt ut, det är egentligen det retoriken om ”anti-woke” är tänkt att signalera. Det nya parti som har kommit i dess ställe betonar individuell frihet lite mindre, och ordning och reda lite tydligare. Det ligger närmare mitten av politiken och tar färre ideologiska strider för egna stora reformer. Och det har en mer restriktiv syn på invandring och en ny kriminalpolitik.
Som idéutveckling är det en smula tunt på de drygt tio år som gått sedan förra partiprogrammet. De stora välfärdsreformer partimedlemmarna trånar efter lyser fortfarande starkt med sig frånvaro.
Det här räcker inte.
Trots den fina kepsen.