Vladimir Putin är inte någon ensam galning
Ryssland försöker återupprätta Sovjets maktsfär och det kalla kriget politiska logik
"Diplomati utan vapen är som musik utan instrument" är ett citat som brukar tillskrivas Fredrik den store av Preussen.
Så ser Ryssland fortfarande på världen, rivalitet mellan stormakter är själva drivkraften.
"Små stater göre sig icke besvär" som Gudrun Persson, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, konstaterade på Folk och försvars rikskonferens i veckan.
"Ryssland kräver rätt till en intressesfär, lagligt bindande garantier. Det vill säga i praktiken ryskt veto i ländernas säkerhetspolitiska utveckling i sitt närområde, i Östeuropa och i vår del av världen." sa hon.
För Sverige och Finland betyder det att en stor del av vår utrikes- och säkerhetspolitik direkt skulle påverkas och delvis styras från Moskva.
Vi skulle inte få samarbeta militärt med vilka länder vi vill, vi skulle inte få öva som idag med Natoländer som Norge och Danmark, USA eller Storbritannien och oavsett vad svenska väljare beslutar i val skulle Sverige exempelvis inte tillåtas gå med i Nato.
Sverige och Finland skulle, om väst accepterar Rysslands kravlista, ingå i en formellt reglerad rysk intressesfär i Europa. Vi skulle inte längre fullt ut vara suveräna stater som idag utan en buffert mellan öst och väst.
Om inte Ryssland får dessa skriftliga garantier hotar de med "militärtekniska" åtgärder och backar upp detta med över 100 000 stridsberedda soldater vid gränsen till Ukraina och flera stora landstigningsfartyg i Östersjön.
Ryssland idag är som en person du skilde dig från för trettio år sedan för att han slog dig, nu kommer han tillbaka med en kniv och säger att du tillhör honom
Vladimir Putin är ingen ensam galning. Han brukar hänvisa till tidigare uppdelningar av Europa, som Jaltakonferensen 1945 efter andra världskriget då USA:s Franklin D. Roosevelt, Storbritanniens Winston Churchill och Sovjetledaren Josef Stalin delade upp Europa mellan sig.
”Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet har en järnridå sänkts ned över kontinenten.” sa Winston Churchill senare.
Det skulle dröja till 1989 och Berlinmurens fall innan järnridån lyftes och östra Europa blev fritt.
Att Vladimir Putin vill återupprätta Sovjetunionens maktsfär är ingen hemlighet. Han har själv sagt att Sovjets upplösning är "1900-talets största geopolitiska katastrof".
Och i östra Europa förstår man precis vad Putin menar.
"Ryssland idag är som en person du skilde dig från för trettio år sedan för att han slog dig, nu kommer han tillbaka med en kniv och säger att du tillhör honom." twittrade Jakub Janda, chef för European values, en Tjeckisk tankesmedja strax innan nyår.
I de baltiska staterna är oron tydlig. Efter Sovjets fall och självständigheten sökte de medlemskap i både EU och Nato.
Det skulle dröja drygt tio år men den 23 november 2002 stod USA:s president George W. Bush inför en jublande folkmassa på Rådhustorget i Litauens huvudstad Vilnius och lovade "inga fler München, inga fler Jalta".
"En lång natt av rädsla, osäkerhet och ensamhet är över. Ni ansluter er till Natos starka och växande familj. Vår allians har avgivit ett högtidligt löfte om skydd, och alla som skulle välja Litauen som sin fiende har också gjort sig till fiende till Amerikas förenta stater. Inför en angripare kommer det modiga folket i Litauen, Lettland och Estland aldrig mer att stå ensamt." sa han.
Drygt två år senare blev de baltiska staterna även fullvärdiga medlemmar i EU.
Nu sätter Vladimir Putin allt detta på prov. I torsdags höjde Litauen sin militära beredskap. Försvarschefen Valdemaras Rupšys säger att krigsrisken idag är den "högsta sedan 1945".
Västs svar på den ryska kravlistan bör vara givet. 1900-talet visade tydligt att eftergiftspolitik inte fungerar. Att George W. Bush tog upp München i Vilnius var en markering. Det var i München 1938 som västmakterna lade sig platt för Adolf Hitlers territoriella krav på dåvarande Tjeckoslovakien.
Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain åkte till London, viftade med avtalet med Hitler och sa sig ha uppnått "fred i vår tid".
"Du hade valet mellan krig och vanära. Du valde vanära, och du kommer att få krig" anmärkte Winston Churchill buttert.
Mindre än ett år senare invaderade nazisterna Polen.
Vad bör då göras?
Sverige har en annan syn på diplomati än Fredrik den store av Preussen. Världspolitik behöver inte vara ett nollsummespel – genom samarbete, handel och utbyte kan alla få det bättre. Samtal och förhandlingar kan leda till avspänning och om Ryssland på allvar vill bidra till nedrustning i Europa finns självklart mycket att prata om.
Det är till den gemensamma säkerheten vi måste tillbaka.
Även om vägen dit kan bli nog så skakig.
Sveriges säkerhetspolitiska linje bör ligga fast. Vi ska fortsätta vara militärt alliansfria samtidigt som vi fördjupar samarbetet med Nato. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra, inom norden, i EU och med länder som USA och Storbritannien.
Vi ska fortsätta öva militärt med de länder vi själva önskar, ta emot stöd från vem vi vill och ge stöd till dem vi finner lämpliga. Vi är sedan urminnes ett självständigt land och tar inte diktat från Moskva.
Där går en röd linje.
I torsdags började soldater från Gotlands regemente patrullera Visby hamn och Visby flygplats. Försvarsmakten har sedan tidigare ökat sin beredskap och både regering och opposition har blankt avvisat de ryska kraven.
Telefonlinjerna till Helsingfors, Bryssel, London och Washington går varma.
På den vägen bör vi nu fortsätta.
Sverige är inte – och kommer aldrig att vara - del av någon annans intressesfär. Vi rår oss själva.