S skulle behöva ha en partisekreterare igen

Det behövs medlemmar som kan snacka med folk och organisera

Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen i Stockholm.

Tänk om det viktigaste beslutet på den socialdemokratiska partikongressen i höst inte alls handlar om namnet på den som blir partiordförande?
Socialdemokratins ödesfråga handlar egentligen om partiets organisation. Mer konkret: Om behovet av en stark partisekreterare och att Socialdemokraterna skall klara av att återskapa ett starkt partikansli.

I slutet av Mona Sahlins partiledartid beslutades att slå samman partiexpeditionen på Sveavägen 68 i Stockholm med Socialdemokraternas riksdagskansli. Argumenten var ekonomistiska. Det skulle bli billigare och enklare. Nästan alla andra partier hade gjort så. Låtit de folkrörelser som partier är eller borde vara, krympas ner till sitt parlamentariska uttryck.

I praktiken innebar det att SAP lades ner. Idag är Sveavägen 68 ett tomt skal. När jag började i politiken var 68:an ett levande centrum som hade massvis med ombudsmän, mediegranskare, tidningshus, en utredningsavdelning och en egen auktoritet.

Idag sitter partisekreteraren i riksdagen och jobbar. Det blev tydligt när Lena Rådström Baastad, alltså partisekreteraren sedan fem år, i veckan meddelade att hon nu lämnar sin riksdagsplats. Våningsplanen på 68:an är uthyrda och partiet intar i stort sett bara huset när VU har sina möten där.

Partisekreteraren för Sveriges största parti borde aldrig ha haft tid att sitta i riksdagen. Att det varit så pekar per definition på en för svag organisation.
Inte minst de kommande åren måste därför partiet återskapas. Det behövs en nystart och partisekreteraren ska flytta hem till sitt eget hus och få ett starkt mandat att bygga en från regeringen och riksdagen oberoende organisation.

En organisation vars uppdrag inte är att agera hejaklack till en av nyliberala reformer bakbunden S-regering, utan att bygga en rörelse som kan växa, värva medlemmar och bygga ett starkt mediehus.
Om nästa S-ledare får möjlighet att bilda regering blir det i någon form av koalition. På ena kanten demokratiska men illvilliga liberaler i Centern och på den andra ett hungrigt Vänsterparti som gärna tar socialdemokratins väljare. Det kommer det kräva politiska kompromisser.

Men även en socialdemokrati som vet vad den vill. Och då är ett starkt parti nödvändigt.

Om den ekonomiska politiken är det ena vägvalet på höstens kongress blir organisationen det andra.

Idag formas partiets anställda av riksdagsarbetet. De är sakkunniga och pressekreterare. Det som saknas är människor som kan bära stolar, organisera möten, värva medlemmar, snacka med folk, utbilda, agitera och väcka liv i den socialdemokratiska rörelsen, inte minst inom fackföreningsrörelsen där partiet måste stärkas.

Ett starkt parti är opinionsbildning och mobilisering. Så formar man opinionen och kan vända reträtter till energi. Men då måste partiet inse att man ytterst är ett arbetareparti och inte en pressfunktion åt statsrådsberedningen.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.