Lady Macbeth talar rakt ut i luften
Häxor och healers som hade gjort sig bättre inomhus
Publicerad 2022-07-12
”Likna en menlös blomma, men var en orm inunder”. Så uppmanar
Lady Macbeth sin make då han återvänder från slagfältet, uppfylld av
häxornas profetia om att han en dag ska bli kung.
Makt och kön är en het brygd redan hos Shakespeare, då makarna Macbeth bildar pakt och beträder den blodiga vägen mot toppen tillsammans. Han ska bli kung,
hon ska bli vid hans sida. Skulden för allt blod på vägen visar sig dock
falla ensidigt på henne, den omänskligt ondskefulla kvinnan.
Ernst Rolfs gladlynta 20-talsdänga ”Det är kvinnan bakom allt” kan
låta som ett erkännande av kvinnans betydelse, men den franska
varianten - ”cherchez la femme” – har historiskt visat sig mer
användbar när det gäller att förklara varför en man betett sig illa.
Bakom mannen finns nämligen en pådrivande och äckligt listig
kvinna.
Franskargentinska regissören Mariana Araoz är något på spåren.
Hennes Lady Macbeth har bytt fokus och är ett slags karnevalisk
omvärdering av den kvinnliga titelrollen. Föreställningen berättar om
makans instängdhet och begränsade handlingsutrymme, och ger fan i
den eventuella kallblodigheten och ondskan.
Överhuvudtaget ger denna föreställning med rötter i gatuteater och commedia fan.
Vi i publiken leds av det trasigt utspökade, vitklädda och svartsotiga
berättarkollektivet bestående av häxor och healers i ett. Häxor som i så
fall också är vänliga väsen som tramsar och skojar som värsta
skolklassen men lika flinkt återtar sin berättarfunktion.
Dialekter, språk, tonfall och röster spritter komiskt och blandas medan kropparna
pågår i rörelse, gungande och snirklande, nynnande och väsande. En
fritt flytande, tillåtande scenisk kropp i kontrast till ladyn som är så
fånge i sitt kön.
Tyvärr går denna ystra och ljusa energi delvis förlorad när scenen
flyttar inomhus. Andra akten tyngs av rum, text och distans. Det
rörliga stannar av, stelnar i positioner. Det talas men liksom i luften.
Tragedin tar på så sätt över men varken text eller dynamik backar upp
och ger djup, trots att det här och var är ordagrann Shakespeare. Det är
som om hela bygget med ens framstår som något ungefärligt.
I finalen projiceras dokumentära bilder på Sydamerikas protesterande
mödrar och unga kvinnor med en ny syn på könsidentiteter som knyter
an till häxorna som är healers på scen. Mångfald och könsrörlighet ska
göra oss fria och rädda världen. Svårt att jubla, men problemet med
lady Macbeth framstår klart.
