Könsrollernas växelspel blänker i lekfull Orlando

Virginia Woolfs roman förvaltas väl av Scenkonst Sörmland

Publicerad 2021-08-09

Anders Jacob och Léonie Vincent i Virginia Woolfs ”Orlando” på Nynäs slott.

Saknaden efter den fysiska spelplatsens effekt på teatern har varit påtaglig under pandemin. Den sätter ofta piff på sommarens teaterutflykter, och när jag kör mot Nynäs slott och Scenkonst Sörmlands uppsättning av Virginia Woolfs Orlando infinner den sig redan vid avfarten från Utflyktsvägen. Den grönskande sörmländska slottsmiljön ramar så fint in Woolfs gränsöverskridande resa genom tid, rum, existens, poesi och kön.

Inne i Teaterladans intima salong släpper väggplankornas glipor in strimmor av kvällssol när Léonie Vincent kläs till hovpojken Orlando: Svarta puffbyxor, pipkrage, liten mustasch. Efter paus, en dryg timme senare i verkligheten men ett hundratal år framåt i berättelsen, efter en amorös natt i Konstantinopel, vaknar Orlando mirakulöst upp som 30-årig kvinna och skrudar sig i hög peruk och blå krinolin.


Amerikanska Sarah Ruhls dramatisering från 1998 av romanen från 1928 är ett rappt, kommenterande koncentrat av handlingen och Woolfs en gång radikala genusperspektiv. Romanens litteraturkritiska spår koncentreras till adelshenen Orlandos livslånga filande på en och samma dikt om en ek, och sökandet efter de sannaste orden för att beskriva naturen.

Manuset är lyhört översatt av Sara Stridsberg och uppmuntrar växelspel över könsrollerna för fler än titelfiguren. I Maria Weisbys lekfullt utåtriktade berättarteaterregi alternerar fem skådespelare om att spela och berätta historien, medan musikern Åsa Karlberg illustrerar miljö- och epokskiften ihop med Jukka Rintamäkkis bildliga ljuddesign. Themsens knarrande is under skridskorna under den stora frosten, Londons regniga 1800-tal och swingigt upptempo i Woolfs eget 1920-tal. Enkel rekvisita, som en divan och en multifunktionell stege, stöttar ensemblen effektivt mellan kulisser av spetsgardin.

Om scenografen Sven Dahlberg hållit igen av hänsyn till höstens turné har han frossat desto mer i kostymeringen, med majestätiska konturer åt Mats Jäderlunds underbart snörpiga drottning Elizabeth I, guldbrodyr och ädelstenar åt den ryska prinsessan Sasha, chic profil med hatt när Orlando kör automobil in i Woolfs samtid.


Med bibehållet uttryck, ömsom kommenterande och gestaltande, förvaltar Léonie Vincent elegant Woolfs ord om att Orlando förblir densamma efter könstransitionen. Att det är omvärldens förväntningar som förändras, och att dessa skiftar med tidsandan. Från den elisabetanska in i vår teaternutid, där crossdressing återigen är vardagsmat på scenen och så kallad normkritisk gestaltning blivit konventionell. Alltmedan omvärlden fortsätter träta om vad kön är och huruvida detta sitter i identiteten, inlärda beteenden, i kläderna eller mellan benen.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.