Substanslöst tjafs av Lindström & Schyffert

Publicerad 2014-02-24

Ägd totalt uddlös kritik mot konsumtionssamhället

Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Foto: Morgan Norman

Jag hatar bortslösade möjlig­heter. Det gör kanske alla, men jag gör det på ett nästan autistiskt vis. När det kommer till det här med att ha en plattform, ­eller ”synas i media” som det brukade kallas, så har jag väldigt svårt att frigöra mig ifrån att det kommer ett visst ansvar med att ha andra människors uppmärksamhet riktad mot sig. Har man privilegiet att bli lyssnad på så ska man helt enkelt säga något av värde. Är man inte en del av lösningen så är man en del av problemet.

Jag trodde att Henrik Schyffert hade förstått det. Han gjorde ju, för bara sju år sedan, en hel show som handlade om hur dum han kände sig över att ha stått och skrikit ”Hobo Humpin’ Slobo Babe” ­medan det pågick etnisk rensning inom Europas gränser. Fredrik Lindström hjälpte till med manus och regisserade den gången, så även i honom borde ­någon slags insikt grott: Det går att säga viktiga saker och vara rolig och tjäna pengar på samma gång.

Humorshowen Ägd är i det perspek­tivet en bedrift av närmast episka proportioner. Två intelligenta män ägnar en och en halv timme åt att prata om människosläktets överlevnadsfrågor - privatkonsumtion och hushållning - utan att säga något av värde.

Ännu tydligare: De lyckas alltså prata om ekonomi i 90 ­minuter utan att någonsin vara politiska. Det mest kontroversiella som sägs - över huvud taget den ­enda konsekvens av ­våra konsumtionsmönster som tas upp - är att om fläskkotletten är billig så kan det möjligen vara för att danska grisar har det lite trångt i sina bås.

I övrigt: Substanslöst tjafs.

Det mest förvånande är hur de här två personerna, som nog ändå måste sägas ha fingret i luften, så uppenbart missat åt vilket håll det blåser. ­Komiker brukar normalt sett vara bra på sådant.

Opinionsundersökningarna visar samfällt att det svenska folket är missnöjda alliansens politik och höstens SOM-­undersökning var närmast övertydlig: stödet för kommodifieringen av välfärdstjänster är på kraftig nedgång. Vid det här laget vet de flesta att Sverige är ett alltmer ojämlikt land. Även de som har det bra själva har börjat drömma om ett mer inkluderande ekonomiskt system.

Föreställningen börjar med en kort film som berättar vad ekonomi är. Den är ganska rolig. Sedan kommer huvud­personerna ut, i rosa respektive lila ­kostym. De pratar i 90 minuter, gör utvikningar, flikar in renodlade stand up-nummer men återkommer hela tiden till ämnet ekonomi. Ibland är det roligt, men för det mesta bara ­meningslöst. Jag har nämligen svårt att skratta åt skämt som bara är skämt.

Jag hade trots allt förväntat mig humor med något slags udd. Jag trodde att Schyffert och Lindström skulle vara lite pop­vänster, att de åtminstone skulle vilja plocka någon billig poäng på borgerlig­hetens bekostnad.

Men nej, inte ens det. Anders Borg skulle finna denna föreställning rätt lam. Hans kritik av bankerna, som ju också kan ­betraktas som något slags återkommande stand up-nummer, framstår som revolutionär i jämförelse.

Det är svårt att smälta denna flathet, särskilt när klimatet är som det är. Hollywood pumpar ut samhällskritiska filmer, böcker om ekonomi toppar försäljningslistorna, de mest populära tevedramerna handlar om den ekonomiska maktelitens cynism och Sverige gör en vänstersväng.

Men Schyffert och Lindström skämtar som om de vore kvar i 90-talets yrvakna nyliberalism. De framstår som politiskt ­illitterata.

I det ursprungliga insäljningsmaterialet, troligen skrivet innan de började med ­manusarbetet, säger de sig vilja utreda om den välfärd ”som en gång var lösningen på våra problem, själv blivit det största problemet av alla” och varför vi inte blir lyckliga av identitetsskapande konsumtion. Det sades att de låtit sig inspireras av ­Nina Björks bok om marknaden och människovärdet.

Jag har inget bra svar på varför de i slut­ändan inte förmådde ta i ämnet på riktigt, men en rimlig gissning är väl att de under arbetets gång kom på att de trivdes rätt bra i det samhälle vi har. Det har gjort dem ­rika, och solidariteten är ju ändå död.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.