Proggparty för de små i Kåldolmar och kalsipper
Publicerad 2013-06-10
Utåtriktat och inbjudande ös av Parkteatern
Det går inte att lämna Jenny Teleman utanför den här recensionen även om det vore skönt och hälsosamt för såväl läsare som dagskritiken i allmänhet. Men är man född 1973 och uppvuxen i det sydöstra hörnet av en kobbe vid den av familjen Hedenhös en gång anlagda Stockholmen och alltså var tre år när Nationalteaterns barnskiva Kåldolmar och kalsipper kom ut – och svepte som ett tvetydigt, randigt, silldoftande spöke genom barnstugor och röda efterfester i nötta sekelskifteshyresrätter – så har man lyssnat på musiken på ett alldeles särskilt vis. Med slemhinnorna och lillhjärnan.
Det blir alltså en fullkomligt subjektiv upplevelse att se Parkteaterns scenversion med egen sexårig unge bredvid som vrålar ”Motståååånd!”, ”Ner med kungarna från mästerlandet!” och sedan somnar mitt i Agamemnons längtansång till sitt söndertrasade Grekland anno 1976. Själv ser jag genant nog mönstret på vilrummets linoleummatta på mitt daghem breda ut sig framför ögonen vid varje introtakt vilket hela tiden skymmer scenen.
Men jag är inte sex år och inte längre helt fast i sångernas magnetfält av poetiskt känslig plakatpolitik, så jag gör ett försök. Uppsättningen under Eken är uppnålad på det tajta, hårdblåsande kompbandet Club Killers. Deras tillbakalutade ös ger den böljande röjiga originalproggens folkmusik och jazzlekar en ny flirtigare ton av tung klubbspelning i solen.
Under blåset rullar så handlingen trofast fram. Lillflickan Yllet som tänkt rymma hemifrån till klockan fem hinner besegra de tre kungarna, befria slavarna ur gruvan, ge en känga åt valjakten samt möta morsan som rymt till sjöss från kåldolmsstekning och kalsipptvätt och med henne mana alla till kamp, dans och röstning.
Stora urklippta siluetter av fiskar och Rosenbad, rödögda jättegurkor och festsugna prydliga anarkopirater tolkar fritt, hett och scenografiskt rusbusigt det budskapet.
Fast det är något med sångerna, de är alla så utåtriktade och allsångsinbjudande. Jag lyssnar förgäves efter den ödsliga sagoklang och oroande sarkasm som gjorde intrycket av originalet så bedövande. Men nu vet jag faktiskt inte om det är sexåringen som talar igen så ta invändningen för vad den är, ett litet äckligt barns kritik.
TEATER Kåldomar och kalsipper
av Nationalteatern
Regi: Kajsa Isakson
Scenografi: Mattias Broberg
I rollerna: Viktor Brobacke, Shebly Niavarani, Maria Sundbom, Mia Ray, Lisa Larsson, m fl
Scen: Parkteatern
Speltid: 1 tim 20 min
