Är det här ditt liv, Anckarström?
En och annan förlupen kula i Gubbängen
Publicerad 2022-02-27
Låg där verkligen ett skimmer över Gustavs dagar? Har inte snarare rökridåer fördunklat historien? Hos Moment teater aktualiseras frågan med underhållande teaterlek och puffande rökmaskiner nästan precis 230 år efter att Gustav III sköts på Operan.
Med risk för att tjata om paralleller till kriget som just brutit ut i Ukraina måste ändå påpekas att föreställningen med den klatschiga titeln Pang! sa Anckarström har så kallad uppenbar aktualitet vid sidan om den annalkande årsdagen av den dramatiska maskeradbalen.
Scenografen Åsa Berglund Cowburn har dukat scenen till tv-studio med soffor och varma draperingar som bidrar till ovanligt bra akustik för att vara Moment. Kvällens huvudgäst i liveshowen ”Här är ditt liv - och död” är ingen mindre än Jacob Johan Anckarström själv. Begåvade Lina Englund gör kungamördaren till en människa av kött och blod med absolut precision i växelspelet mellan denna ystra frigrupps karakteristiska barnprogramsestetik och allvaret i budskapet om varför det är så viktigt att förstå hur historien skrivs — och av vem.
I Gubbängen pratar Gustav III nederländska i stället för franska när han spelas charmant i röd spretig Bowiefrisyr och blå ögonskugga av Andreas Boonstra. Teaterkungen kom ju att kallas just så lika mycket för sitt dokumenterade teaterintresse som för att han, likt somliga nutida despoter, mycket medvetet spelade ”Den stora rollen” (för att låna Erik Lönnroths klassiska boktitel) av politiska skäl. Här lägger han sig handgripligen i skådespelet och regisserar Anckarström.
Sammansvärjningen som ledde fram till mordet på Gustav III hade som bekant sin upprinnelse i ett missnöje mot att kungen startat ett olagligt krig mot Ryssland, vilket gav Anckarström och hans gelikar starka motiv att vilja störta envåldshärskaren. Motiv finns således även att som manusförfattaren och regissören Anders Berg vilja nyansera den bild av Anckarström som den vansinnige mördaren, som spreds av kungens krets och som länge har levt kvar.
Detta gör han också mycket träffsäkert, men kunde gott ha sparat in några förlupna kulor som landar långt ute i redovisningsträsket och i stället använt dessa för att döda ett par darlings bland tv-konceptets många ansträngda utvikningar. Visst är det här både lärorik och lekfull teater, men onödigt långrandig, trots välfunnet projicerad dockteater-i-teatern, fyndiga musikval och snärtig satir mot exempelvis Svenska Akademien.
