Allt ska med när SR gör drama av terrordådet

Historien är gripande men skyms av alla samtidsmarkörer

Publicerad 2021-11-16

”Före–Efter” är ljuddramaserier för P1 om brytpunkter i svensk historia, inspirerade av verkliga händelser. I fredags släpptes de två första, ”Före–Efter Drottninggatan 2017” och ”Före–Efter Bulltoftakapningen 1972”.

På mitt bord ligger en cd-box med Radioteaterns version av ”Sagan om ringen” från 1995. Tio skivor, tio timmar. Ett jätteuppbåd av skådisar och musiker. Det måste ha varit en svindyr produktion. Men sån radio tycks vara undanstädad numera. Istället är det absolut största som någonsin hänt i hörspelets historia den sprillans nya ”satsningen” ”Före-efter” som ska sändas de närmaste åren.

Man startar med fem delar på 25 minuter om attentatet på Drottninggatan den 7 april 2017. Det finns ingen fast sändningstid för SR Drama numera, och pjäserna är svåra att hitta på radions hemsida. Åtgärda omedelbart!

Lyssnaren möter korta scener med förväntade detaljer. Efter ett tag hittar man några dramaturgiska trådar av hjärtknipande slag. På slutet sitter vi där med ett amputerat ben, en modig terrorist in spe som flyr ur en taxi med sitt nerblodade pass, en gravid muslimsk polis som inte får missfall, en skolflicka som stulit en keps och kämpar med sin posttraumatiska stress – affären hon snodde i ligger på Drottninggatan.

Historien är inte på något sätt dålig. Jag blir gripen. Tonfallen är äkta. Jag imponeras särskilt av ett par läkarrepliker som är så autentiska att jag börjar tro på hyperrealismen igen.

Historierna blir så typiska att de förenas med gatubruset och försvinner

De invändningar jag har, förutom det osunda beroendet av tv-mediet, är att varenda liten scen är så inpyrd med samtidsmarkörer att resultatet blir rent surrealistiskt. Allt ska med på minsta tänkbara utrymme. Visst ska en ensamstående pappa på Södermalm buda hem middagsmat till sina barn när han måste jobba över. Visst ska terrorismens olika definitioner kunna klaras av i sju repliker vid ett lunchbord. Visst ska, för objektivitetens skull, en äldre kvinna från landsorten sympatisera med SD. Visst bär den gravida muslimska polisen hijab vid den stora samlingen på Sergels torg efter attentatet.

Historierna blir så typiska att de förenas med gatubruset och försvinner.

Teatern har alltid snott från andra konstarter, och från samhället den lever i. Men i det här fallet hör man tydligt att hörspelets specifika historia och möjligheter är frånvarande. Ingen modernism. Inga drömspelsscener. Inga monologer, ingen poesi. Bara aktion. I ljudbilden finns ansatser till annat, till exempel i musiken av Jacob Mühlrad. Men för att vara ung stjärna i konstmusiken visar han väldigt lite originalitet. Eller är det så att det är just bristen på egensinne som gjort honom till stjärna?

Samtidigt släpps en serie om flygkapningen på Bulltofta 1972. Den har jag inte hunnit med än. Marknadsföringen säger: ”Älskar du serier och vill lyssna på avsnitt efter avsnitt?” SR Drama vill skapa en publik som inte efterfrågar annat än tv-estetik. Vi som minns att annat gick att göra ska väl helst hålla tyst.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.