Skeppsbrott bland nudlar och avatarer

En annorlunda ”Stormen” i Göteborg

helskärm

Shakespeares ”Stormen” har kommit att förknippas med invigningar på stadsteatern i Göteborg. I helgen öppnades alltså nya Lilla scenen med just detta drömspel – bearbetat näst intill oigenkännlighet av det fria kollektivet KonstAB.

Den öde ön illustreras av en scen i enkla nivåer med traditionella ingångar. De skeppsbrutna badar i hundratals paket snabbnudlar, i skenet av två bildskärmar där småsjuka skeenden bryter in – som att svenska vardagskändisar säljer tafatta hälsningar eller att avatarer kopulerar. De inledande replikerna är välbekanta, men sedan skruvas det mesta till ironisk samtidskritik med bara reminiscenser av Shakespeares saga i botten.

Revolutionära omtag på klassiker är i princip en djefla skitföreteelse, och KonstABs Stormen hade lätt kunnat bli en dikeskörning av nåde. För det räcker givetvis inte att ringa in olika personers vardagliga ynkedom, konstruera hysteriska kostymer och bygga lager på lager av metadramatik. Utöver sådana komponenter måste hela ensemblen vara extremt samspelt och behärska ett tredimensionellt scenkonstpussel. Vilket man alltså gör, inte minst tack vare regissör Ossian Melins receptiva målmedvetenhet. Han ger berättelsen ett offensivt flyt och får med oss ”luffare”, ”sossar” och ”bidragstagare” till åskådare, på att det vi ser är Shakespeare. Alla karaktärer, från Prospero till Skara-Bert, känns relevanta.

KonstABs bästa partytrick är när man blir ventil för alla som är less på babbel – i sociala och andra medier så väl som i den gammaldags verkligheten. Det här (ursäkta uttrycket) gänget skildrar en floskelsjuka som fått eget liv i allt från businesspoddar och sportjournalistik till självhjälpsteorier och hiphopkultur. Språkbehandlingen har imponerande spänst och dialogen är full av ordlekar som blir till självgående bubblor och nya dimensioner i dramat.

Den estetik som kryper fram i första och intensifieras i andra akten är spännande. Ensemblen liknar först medeltida hovnarrar och artsy skräckbrudar. Så kastas ett äkta stycke modern dans med begåvade Hilda Krepper in, och så småningom beträder den förslavade Caliban scenen klädd i en fullkomligt sinnessjuk jättefallosdräkt. De blodiga slutscenerna för tankarna till de mest intensiva uppsättningarna på Teater Galeasen för tusen år sedan. Det är ganska mäktigt, och den hinna av ironi som uttalas på gladlynt göteborgska bidrar till att KonstABs stormen blir något helt eget.