Här blir Hitlers ord bokstavligt skitprat
”Mein Kampf” på Dramaten är en teateruppgörelse med gammal och ny fascism
Publicerad 2021-12-08
Det börjar med att en manlig skådespelare drar ner byxorna. Han vänder sig om, böjer sig framåt och låter sitt rectum mycket högljutt läsa från Adolf Hitlers Mein Kampf. Hans medskådespelerska agerar bokens förläggare år 1992, även hon drar ner byxorna, vänder sig om och låter sitt rectum skrika ut försvaret för publiceringen.
Polska Teatr Powszechny kidnappar Hitlers text och håller dagens högerpopulister, anhängare till partiet Lag och rätt, som gisslan. Hitlers text är de enda ord som används av skådespelarna, nästan genomgående med en uppstyckad Wagner i bakgrunden, en Wagner där man emellanåt använder Hitlers text för att sjunga, eller ja, skråla i takt med.
Det är en lysande föreställning. Skådespelarna imponerar stort. Ett aggressivt tilltal varvas med ett förföriskt. Stora utspel kan plötsligt bli subtila: en gest, en blick. Man har tagit Hitlers retoriska knep i talarstolen och flyttat över dem till teaterscenen. Effekten blir ett slags genomlysning, ett avslöjande (om vi nu behövde det) där absurditeten och den bristande logiken förgäves skyls över av tilltalet.
Hitlers barndom, hans uppväxt och hans analyser glider snyggt över via den falska arbetarlojaliteten till antisemitismen och fascismen. Två timmar i ett vitt scenrum, emellanåt med svartvita filmsnuttar från judiska ghetton och nazistuppvisningar. Ytligheten i textens samhällsanalyser markeras av en scenografi där svartvita teckningar klistras över de föremål de föreställer. Främst en ljuvlig scen kring ett middagsbord där familjen samlats, inklusive en fattig invandrare som först barmhärtigt får mat, men vars tallrik strax används som slaskhink. Inte att förglömma hur en av skådespelerskorna får en orgasm av Wagners musik …
Efter pausen, under vilken ensemblen tar med sig pjäsen ut i foajén iklädda ett slags tjockdräkter som får dem att likna nedsmutsade, degenererade mumintroll, följer en kort avslutning där socialdarwinistisk rasbiologi gestaltas. Idéerna läses ur en fastkedjad foliovolym av Mein Kampf, som vore den en medeltida helig bok. Samtidigt kopulerar den muminliknande ensemblen friskt, så pass att åtminstone en i publiken gav till ett skrik när någon kom lite för nära med sitt reproduktiva organ.
Det teatrala uttrycket kan liknas vid vad som för några decennier sedan i England benämndes in yer face-teater, teater rätt upp i ansiktet. Det är omöjligt att värja sig mot denna föreställning, så stark att de avslutande projektionerna om Mein Kampfs upplagesiffror och de 15 miljoner Hitler fick i royalties blir en sista käftsmäll: ett rectum med konsekvenser har talat.
