Strålande om rik gubbe som tar sig ung fru
Richard Strauss roligaste opera får efter 88 år svensk premiär
Publicerad 2023-03-06
Efter Hugo von Hofmannsthals plötsliga död 1929 lyckades Richard Strauss finna en idealisk ny librettist i Stefan Zweig, som för Strauss skrev ett inspirerande libretto baserat på Ben Johnsons 1600-talskomedi The silent women, samma pjäs som Donizetti nyttjade till Don Pasquale. Men medan Strauss glatt gav sig i kast med musiken förändrade sig den politiska situationen ödesdigert i Tyskland, och det var med tvekan Die schweigsame Frau kunde få premiär i Dresden 1935 – Zweig var ju jude. Det blev bara ett par föreställningar, och efter kriget har den också haft rätt svårt att konkurrera på repertoaren trots att det är Strauss roligaste opera. Och fantastiskt nog har det tagit hela 88 år innan den nu äntligen fått sin svenska premiär i Göteborg.
Barrie Koskys uppsättning hade premiär i München redan 2010, och jag såg den där själv fem år senare. I Göteborg har den återskapats av Philipp Rosendahl och tycks mig i alla avseenden hålla samma klass som originaluppsättningen såväl sceniskt som musikaliskt.
Die schweigsame Frau är en historia med rötter i den antika komedin och i commedia dell’arte om den rike gubben, som vill ta sig en ung hustru men dras vid näsan av den unga flickan och hennes älskare.
Strauss hade påtagligt roligt, när han komponerade sin musik, partituret är fullt av blinkningar, anspelningar, instrumental briljans och raffinemang. Och den som lyssnar har också roligt. Anders Lorentzson med sin smidiga bas gör den gamle Morosus med fina psykologiska nyanser, ofta lågmält sympatiskt och utan överdrivna buffamanér. Rollen som Aminta skrevs för en glittrande koloratursopran, ett parti som klippt och skuret för Sofie Asplund, som med gäcksam lätthet bollar med de skimrande höjdtonerna.
Rollistan är lång och innehåller en rad utmejslade och festliga karaktärer, som Göteborgsoperan på optimalt vis kan fylla ur den egna ensemblen (ingen nämnd och ingen glömd men alla är strålande bra). Enda gästen är den mexikanske tenoren Eleazar Rodriguez som uppvisar en vacker lyrisk tenor i rollen som brorsonen Henry Morosus. Orkestern spelar med vederbörlig briljans under Yoel Gamzou, och föreställningen är fylld av vältajmade, eleganta och smakfulla gags.
När Die schweigsame Frau till slut får sin svenska premiär sker det med en absolut helgjuten uppsättning. Alla operaälskare inte bara i Västsverige bör passa på, det kan ta 88 år, innan vi får chans att uppleva denna spirituella Strauss-opera på en svensk scen igen!
