Opera om en barndom som krossas i tysthet
Incestdrabbad familj hålls i ett fullkomligt olidligt järngrepp
Uppdaterad 2023-04-20 | Publicerad 2023-04-14
Till föreställningen av danska Louise Alenius opera ”Silent zone” leds publiken (max 150 personer) in på Malmöoperans stora scen bakvägen. Där får man fylka sig stående eller gående kring en lägenhet med fyra rum, kök och badrum, som man efter behag kan vandra runt och titta in i för att se vad som där försiggår. Familjen bebos av mamma, pappa, bror och syster, som gestaltas av skådespelare i stumma roller. I den lilla lägenheten finns också tre sångare och sex musiker (violin, viola, cello, kontrabas, piano och slagverk). Alla är klädda i vitt och även lägenheten är vitmenad. Musiken är drömsk, lätt minimalistisk. Här verkar ingenting särskilt att ske, men det gör det.
Under natten våldtar pappan sin dotter, en flicka i elvaårsåldern. Det verkar hända lugnt, odramatiskt, och ofta fryses de olika scengestalterna i en ställning i stället för att leva ut den förfärliga dramatik, som här bara får ligga dold under ytan. Dramatiken sker nämligen i en tyst zon, familjen. Endast mot slutet ökar den yttre spänningen, när slagverket ökar takt och tonstyrka. Men aldrig till det bullrande, och det mest dramatiska utbrottet på scenen görs av flickan när hon välter ut havregrynen på frukostbordet.
Louise Alenius har varit verksam inom många genrer förutom klassisk musik, bland annat filmmusik, och hennes musik är framför allt stämningsskapande. Alenius står också för libretton, men texten är av mindre vikt, eftersom man sällan hör vad som sjungs. Händelseförloppet är ändå nog så uppenbart.
Vad Louise Alenius främst är ute efter är ett sätt att ge musikdramatisk gestalt åt de förträngningar, de tystnader som kan hålla en incestdrabbad familj i ett fullkomligt olidligt järngrepp. Man kan föreställa sig, att den här familjens trauma om ett antal år ska leda fram till en spektakulär katharsis som i Thomas Vinterbergs film ”Festen”.
”Silent zone” uruppfördes under Copenhagen Opera Festival sommaren 2017, väckte rätt mycket uppmärksamhet då, och det är såvitt jag förstår samma krafter som står bakom de flesta funktioner vid denna Sverige-premiär. För de vokala inslagen står Inger Dam-Jensen, sopran, Daniel Carlsson, countertenor och Fredrik Zetterström, basbaryton. I en scen vandrar också en vitklädd barnkör in och ut som en flock gengångare, gestaltande en krossad barndom. Starkt och kusligt.
