På lift med packade polacker

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-20

Barbro Westling har sett
ett cyniskt stycke teater

Polska författaren Dorota Maslowska introducerades i våras på Teater Galeasen med Metallflickan i Natalie Ringlers regi. På Folkteatern i Göteborg är det nu dags för nästa pjäs av Maslowska, född året efter att Solidaritetsrörelsen tagit makten i Polen.

Det nya stycket handlar om två påtända och utfestade människor på väg hem från landet till Warszawa. Han måste hinna i tid till en inspelning på tv, hon har glömt bort var hon gjort av sin fyraårige son. Hennes mage putar men hon drogar friskt och han bara liknar väl den där personen på tv? Temat på festen var ”rumäner” men när de nu ska ta sig hem vill ingen hjälpa till. Alla är bara misstänksamma och ute efter skäl att säga nej. Den enda som frivilligt ger paret lift är full och kör av vägen.

På Folkteaterns mindre scen sitter publiken på tre sidor om det tomma scenrummet och ett asfaltslikt golv. På den fjärde syns en skiftande men lika ödslig landsväg. Trots den yttre enkelheten är scenen hårt skruvad. Språket är kargt för att inte säga rått och rymmer invecklade vändningar och viss galghumor. Den som känner Polen kanske skulle säga typiskt polskt.

Jag vet inte, bara att detta språk ställer till det för de äldre skådespelarna i Folkteaterensemblen. Eller så är Kim Lantz, Anders Granell och Elisabeth Göransson rotade i en människosyn som gör dem främmande för de hårda och rätt undergångsmärkta puckarna.

Sanna Hultman och Daniel Larsson har hittat en uppgiven respektive desperat attityd som fungerar bättre men helt lyckas inte denna föreställning intressera som bild av ett samtida och sedan länge postkommunistiskt Polen.

Barbro Westling

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.