Äcklet

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-12

Carina Ehrenholm, Nils Poletti och Jesper Feldt i "Kalla kårar" på Turteatern.

Kockar med högröda rosor på kinderna och något fanatiskt i blicken portionerar ut soppa på alla de små skrangliga borden i förortsteaterns foajé. Det är Gombrowicz-kalas i Kärrtorp, Turteaterns nya ledning har beslutat sig för att ägna delar av spelåret åt denna polska absurdist som aldrig tycks tappa sin angelägenhet.

Denna gång är det två dramatiserade noveller som slagits samman till en trivselkväll under rubriken Kalla kårar med Witold. Sammanlänkande är äcklets lockelse och subversiva kraft mot den kvävande konventionen.

Först ut är Nils Poletti med Grevinnan von Petzolds gästabud. Med precisa och expressiva manér gestaltar han både den berättande unge mannen ur borgarklassen och de olika förnäma bekantskaper han gör på grevinnans famösa, vegetariska gästabud. En inträdesbiljett i den högre societeten – men snart blir han varse att priset för social upphöjdhet är långt större än vad han trodde och mycket mer motbjudande. För aristokratin ägnar sig åt kannibalism, ett bokstavligt mumsande på underklassen som förenar dem i en perversion höjd över pöbelns futtiga syndande. Det är en finurligt träffsäker bild av en samhällsordning och i Nils Polettis tappning en charmig skräcksaga.

Kvällens andra del, Jungfrudom, visar sig ha än mer politisk udd i all sin filosofiska absurdism. Det handlar om vuxenvärldens vampyrlika parasiterande på ungdomen, i synnerhet suktandet på unga flickors renhet som ska bevaras till varje pris, utan hänsyn till de unga flickornas egen vilja.

Alice, en beskyddad borgarflicka upptäcker våldets och underkastelsens befriande rus. En luffare kastar en sten på henne och till sin förvåning kan hon inte låta bli att le mot honom, trots smärtan. En upptäckt som leder rakt mot äcklet och smutsen, hon börjar sörpla, stjäla och längta efter att dela ett halvt avgnagt köttben med hunden. Den fina flickan blir ful. Carina Ehrenholms Alice blossar av nyupptäckt begär medan hennes fästman ( Jesper Feldt) står chockad inför sin oskulds fasansfulla förvandling med oemotståndligt träffsäker komik. Det är en tolkning som lyfter fram Gombrowicz text som en pralin sprängfylld med intelligens och bitande ironi, delikat och med lång eftersmak, perfekt efter soppan.

Jenny Aschenbrenner

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.