Snyggt om ful verklighet

Publicerad 2016-04-07

Mikaela Blomqvist ser Jelineks högaktuella ”De skyddsbehövande” i Göteborg

”De skyddsbehövande” på Folkteatern i Göteborg.

Få dramatiker lyckas kommentera samtiden med större precision och hastighet än Elfriede Jelinek. Lagom till finanskrisen var hennes Köpmannnens kontrakt redan skriven, i anslutning till Österrikes egen, mindre finanskris. Till De skyddsbehövande från 2013 har hon lagt nya textpartier under hösten 2015, vilket gör pjäsen närmast otäckt aktuell när den nu har Sverigepremiär på Folkteatern i Göteborg.

Temat för De skyddsbehövande är flyktingströmmen och, framför allt, de europeiska ländernas och medborgarnas gemensamma ansträngningar för att hålla flyktingarna borta. Som alla Jelineks stycken lämnar det stora friheter åt sin regissör och Yngve Dahlberg förvaltar dem, liksom det tunga ämnet, väl.

Här tillåts inte publiken att vila i det bekväma medlidandet. På scen står Evin Ahmad, Elisabeth Göransson, Benjamin Molner och Anders Tollegård och läser växelvis från tidning, dator och mobil om flyktingarna.

Strax framträder också de skyddsbehövande själva när de fyra skådespelarna ikläder sig anonyma masker och börjar tala som kör. Maskerna åker på och av. De skyddsbehövande framträder enskilt vädjande, anklagande eller resonerande och de masklösa göteborgarna med tidningarna uppslagna framför sig som växelvis medkännande, urskuldande och självupptagna. Den uppbrutna formen och de ständiga perspektivskiftena bjuder på en utmaning för skådespelarna, som är imponerande ton- och självsäkra.

Själva titeln är en anspelning på Aischylos antika drama De skyddssökande och flykten placeras på så sätt in i en historisk och litterär kontext. Det är en dubbelhet som förstärks ytterligare av Nina Franssons scenografi där ensamma kolonner ur grekiska tempel på en gång påminner om det antika dramat och Europas självbild som civilisationens vagga och enda utpost.

Från taket strilar pjäsen igenom sand ned i en soffa och på en skärm i bakgrunden växlas bilder från överfulla flyktingläger med glättiga vykort från eventstaden som hälsar turister välkommna till Göteborg. Albin ”Nibla” Hallbergs elektroniska musik bidrar till den ödesmättade stämningen, och kontrasterar liksom skönheten i pjäsens språk mot den fula europeiska verkligheten.

De skyddsbehövande är en på en gång tät, direkt och vacker uppsättning. Och vad mer är: den visar att det går utmärkt att spela teater som är på en gång både politiskt och estetiskt relevant, även i Göteborg.

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln