Upplyftande cirkusaktivism
Cecilia Djurberg ser Cirkus Cirkörs Epifónima på Dansens hus
Publicerad 2018-12-07
CIRKUS Titeln till Cirkus Cirkörs senaste produktion Epifónima är grekiska för utrop.
Den aktivistiska programförklaringen gör gällande att det är tack vare århundraden av kamp, med milstolpar som kvinnlig rösträtt och Metoo, som vi i dag har möjlighet att se en helkvinnlig cirkusföreställning. En fin ödmjukhet gentemot historien med respektfull tacksamhet inför alla kvinnor som brutit mark.
Såsom Jeanne d’Arc, vars rustning lånas in för ett roligt precisionsnummer. Men anslaget låter ändå väl separatistiskt för ett kompani vars credo är att överbrygga gränser.
Dessutom är helkvinnliga cirkusproduktioner inte komplett ovanliga. I föreställningen, som spelas på Dansens hus till 24 januari, spinner exempelvis den kanadensiska roue cyr-artisten Sarah Lett loss elegant. Häromåret kunde hon ses i den vackra, feministiska Gynoides på Orionteatern.
”We are on our way now” deklameras från scenen, och att de ännu inte är framme vittnar väl kanske just ämnesvalet om. Att denna helkvinnliga show, precis som Gynoides, måste handla om just kvinnokamp, med scenbild inklusive rigg symboliskt anspelande på kvinnokönet, blir lätt ironiskt, när den sjuhövdade ensemblen med råge bevisar att såväl kvalitet som kompetens är könlös.
Inte desto mindre är Epifónima en upplyftande upplevelse. Rebekka Karijord laddar föreställningen med musikalisk energi, som förstärks av artisternas egna röster. Estetiskt bes det tack och lov inte det minsta om ursäkt.
