Stolthet och klassförakt i Dagermans Streber

Claes Wahlin

Svek och omoral i nytt ljus på Dramaten

helskärm

Vissa strukturer tycks överleva alla samhällsförändringar. Stig Dagermans pjäs Streber från 1947 behöver knappt justeras för att kunna läsas som både en bild för dagens konkurrens- och varusamhälle, och som en erinran om vad som en gång fanns i kanske större utsträckning än i dag: solidaritet. Jo, det handlar i botten om socialism, om möjligheten att skapa ett samhälle utan att kapitalismen sitter i högsätet.

Gårdagens streber är dagens ideal, skulle man en smula drastiskt kunna sammanfatta samhällsutvecklingen. I Dagermans pjäs följer vi Blom (Mattias Silvell) som sviker sina tre arbetarkolleger att efter de fyra en gång köpt en bilverkstad för att solidariskt - socialistiskt, som det heter - driva den tillsammans och dela på vinsten. Blom spelar bakom deras rygg, utnyttjar deras svagheter för att med vinst sälja verkstaden till Direktören (Eva Melander). Blom vill upp, göra en klassresa till vilket pris som helst. Priset blir högt, hans egoism kan mätas i mänskliga - inklusive hans eget - liv.

Det är en mycket effektiv text, där konsekvenserna, de psykologiska såväl som de praktiska, får kropp och realitet, samtidigt som pjäsen är helt osentimental. Blom lär sig inget, han ser pengar som lösningen på allt, medan de övriga inte bara ser på, utan också drabbas av hans iskalla framfart.

På Dramaten möter vi en high-tech scenografi, en kall stål- och ljusramp som signalerar år 2013, men dessvärre är sin egen teaterföreställning mot vilka ensemblen har att hålla sig i det sena 40-talet. Efter en något försiktig inledning med obegripligt frontalspel och vacklande spel, så tar det riktig fart i den uppgörelse de fyra i verkstadskooperativet har, där Blom tvingar de övriga att sälja sig billigt. Här är samspelet mellan de fyra Blom, John (Christopher Wagelin), Pelle (Johannes Wanselow) och Åke (Rasmus Luthander) fint, var och en med sina privata problem, samtidigt som minnet av idealen lever. Spelet koncentreras och som publik kan vi se och reflektera över hur de karaktärsdrag som strebern kännetecknas av en gång så tveklöst  var omoraliska, men i dag har försetts med hjältegloria, inte minst då de katastrof­er som följer i dennes spår inte får någon strålkastare riktad mot sig.