Mammapumpan får nästan sängen att brista
Freudianskt universum med sagoton
Publicerad 2025-04-15 04.00
Roland Persson: ”Being mortal hurts”, Färgfabriken
Being mortal hurts – det gör ont att vara dödlig – heter Roland Perssons första stora soloutställning och först tänker jag att nej, här finns väl ingen smärta. Det ser ut som en saga i flera dimensioner som vecklar ut sig i Färgfabrikens stora sal. Eller förresten, är inte kakelugnen där borta lite väl trasig? Och de enorma näckrosbladen ser hotfulla ut. För att inte tala om den orimligt stora pumpan, som nästan får en säng att brista.
Om det är saga så är det Bröderna Grimm.
Roland Persson är skulptör och har arbetat i flera olika material, men under 2000-talet har det blivit mest avgjutningar i silikon. Det är enormt fascinerande, eftersom materialet, lite mjukt och liksom varmt, inte särskilt ofta rimmar med det som skulpturen föreställer. Det finns liksom inte någon enhet, mellan en trave med ”glas” i silikon, som ser ut att när som helst ramla ner och krossas. Eller inte.
Verket med den enorma pumpan som nästan krossar sängen heter ”Mother”. Och den trasiga spisen associerar till konstnärens pappas kakelugn. Är vi i ett freudianskt universum? Det verkar faktiskt inte bättre, sagotonen tycks ha familjetema.
Utställningens entré är magnifik, trilogin med Medusatitlar (Medusas huvud, Medusas kropp, Medusas mun), som vid sidan av myten föreställer silikonavgjutna delar av en jättenäckros, är både vacker och motbjudande i en enda, djup, andning.
Det farliga med Medusa var ju hennes blick, och den är inte med här. I stället köttiga kroppar, stora blad, en organism i silikon som tycks vilsen, men ändå kraftfull. Vi besökare blir inte förvandlade till sten men kan ana vad som lockade med myten om Medusa, hur skrämmande den än var.
Centralt i utställningssalen tronar ”Dreamhouse”, kanske häxans hus. Av med skor och in i silikonets mjuka varma värld. Där finns djuren – framför allt bläckfiskarna, djuphavsgenierna. Det händer egentligen mer i salen utanför drömhuset men visst är det både publikvänligt och en sorts utställningens otäcka och stillsamma hjärna.
Färgfabriken träffar allt oftare rätt med sina utställningar. Tidigare i vintras visades beckersstipendiaten Lisa Englund, en väldigt välcurerad och spännande utställning. Hennes textila verk kunde äga rummet, liksom Roland Perssons skulpturer. Ett rum som behåller den råa, mörka, industriella look som kan bejaka också vårt mänskliga, lite tufsiga mörker.
Café Bambino: Vänstern är ett gäng gnälliga fit*or
