Tove Janssons briljans är helt oemotståndlig
Här samsas politiken, mörkret och festen
Publicerad 2024-11-23
Tove Jansson – Paradiset
När den här texten skrivs har ett barn i timmen dött i Gaza under de senaste dygnen. Donald Trump har vunnit det amerikanska presidentvalet och i Ukraina förbereder sig befolkningen på att bli utan stöd och att tvingas överlåta stora delar av landet till Vladimir Putin. I Valencia söker familjer efter sina saknade anhöriga i lermassorna som blivit kvar efter de historiska översvämningar som drabbat staden. Över tvåhundra personer har mist livet. Över åttio saknas. Mer regn är på väg över klimatförändringarnas senaste kyrkogård.
Vi vaknar varje dag till död, lidande och till en värld som tycks förruttna under sin egen tyngd. I USA har amerikanska språkvetare konstaterat att samtidens domedagsstämning färgat av sig på ungdomsgenerationens språk. Aldrig förr har ungas slang varit lika negativ. Det är inte längre ”YOLO” eller ”Bees Knees” utan ”Brainrot” och ”Sus”.
I ett sådant sammanhang känns Tove Janssons monumentala fantasiskildringar lätt som naiv eskapism. Hennes offentliga verk – fresker, väggmålningar och en altartavla – ställs just nu ut på Helsingfors konstmuseum HAM under ett lika avlägset som dagdrömmande namn: ”Paradiset”.
HAM har sedan 2016 kunnat visa Tove Janssons ”Fest på landet” och ”Fest i stan”, ursprungligen målade för restaurangen i Helsingfors stadshus. Nu finns här också original, reproduktioner och bildspel av andra verk, men inte minst de skisser i storformat som Tove Jansson använde sig av i processen att arbeta fram dessa.
Enligt utställningskurator Heli Harni ville museet ursprungligen utesluta Mumin från denna utställning – kanske i ett försök att skydda Jansson från att för evigt snävas in i den sedvanliga kvinnorollen ”sagotant” – men det lät sig inte göras. Dels är muminkaraktärerna centrala för väggmålningen ”Lek” som Tove Jansson målade till barnavdelningen i Aurora sjukhus, men också för att det rundnosade trollet var Janssons signatur. Letar man finns han överallt: i paraden i ”Sagopanorama”, bland träden i ”Fågel blå”, men också på de omslag som Tove Jansson tecknade för tidskriften Garm.
De sistnämnda finns samlade på utställningens nedervåning. I sak känns urvalet här mest som ett sidospår från den offentliga konsten på övervåningen. Många av självporträtten och muminillustrationerna är kända och vida visade. Hängningen är i det stora hela en kronologi över konstnärens liv och verk och intrycket de ger är närmast formalia för att rättfärdiga biljettpris och att kunna skylta med en riktigt maffig utställning. Sannolikt är det dock också en sorts pilotprojekt för HAM att sammanställa verk som de senaste åren samlats och köpts in av Moomin Characters Inc, bolaget som förvaltar Tove Janssons immateriella arv.
Om två år ska ett nytt permanent galleri öppna på HAM där Janssons bredare konstnärskap ska ta plats i utställningar som skiftar årsvis. Att Helsingfors, där Jansson levde och verkade, snart får ett större eget galleri för hennes konstnärskap är på tiden. Många av verken nu utställda på HAM lär komma mer till sin rätt där. I ”Paradiset” sjunker de undan och in i väggarna. Det är nämligen på övervåningen det händer. Här finns världar stora nog att kliva rakt in i.
Jansson var en briljant konstnär men också en starkt värderingsdriven och politiskt övertygad individ
Själv stannar jag länge vid en väggmålning som Jansson utförde till matsalen i Kotka yrkesskola, tyvärr bara representerad genom ett mindre bildspel och några skisser. Kotka är Finlands största hamnstad och sjöfarare utbildas fortfarande på yrkesskolan. Väggmålningen är ett kollage av en sjömans drömmar om havet. Här finns snäckor, skatter, havets vidd och en blond sjöjungfru som håller fram ett skepp till båtsmannen på land. Han påminner mig om min morfar som var kapten i just Kotka, sannolikt samtidigt som Jansson målade verket i yrkesskolan. Hans ögon är vita och pupillösa, som fast i sina fantasier om frihet.
Dessa verkliga människors drömmar går igen i flera av Janssons offentliga verk. ”Saga från havets botten” utspelar sig i havet utanför Fredrikshamn, känd för sin kadettskola. Kadetterna utforskar landskapet under ytan, här öppnar sig en värld långt mer spännande och fridfull än militära plikter.
I ”Vila efter arbetet” från Strömbergs fabrik låter Jansson fabriksarbetarna tänka på allt annat än arbete. Det är en naturscen där landskapet öppnar sig mot en solnedgång. En vitklädd kvinna stickar lugnt i förgrunden, barn dansar kring gyllene fåglar i bakgrunden och en ung man uppvaktar sin käresta. Från en luftballong vinkar en figur till två seglare. Fabriksledningen ska ha blivit mycket missnöjda med sin beställning. ”Vila efter arbetet” representerade inte alls varumärket. Jansson fick måla en till väggmålning för fabriken och resultatet blev blixtrar över en stad och elledningar. Det är kallare, mindre mänskligt.
”Tove Jansson – Paradiset” öppnar Mumins stora festår 2025. Det är 80 år sedan ”Småtrollen och den stora översvämningen” publicerades. När 80-årsfirandet lanserades i samband med utställningens öppnande aviserade dock Moomin Characters VD Roleff Kråkström att man inte vill fira med tårta. I stället väljer man att poängtera ”Småtrollen och den stora översvämningen” som den flyktingberättelse som Tove Jansson faktiskt skrev. Resultatet blir ett av Internationella röda kors- och röda halvmånefederationens (IFRC) största internationella varumärkessamarbeten någonsin.
Jansson var en briljant konstnär – ”Paradiset” lyckas tack vare alla förarbeten framför allt belysa hennes hantverksskicklighet – men också en starkt värderingsdriven och politiskt övertygad individ. Hon var också allt annat än eskapist.
Hot och mörker finns mellan raderna genom hela Janssons konstnärskap. I hennes världar bor mörkret också i oss alla, från minsta knytt. Krigets läxa var för Jansson modet som krävs för att mota bort sin inre skräck och sitt hat för att istället ta hand om människor svagare än en själv.
HAM har centrerat ”Paradiset” runt verk som kom till under 1950-talet då Finland – förvisso tyngt av krigsskadeståndet till Sovjetunionen – skulle byggas upp på nytt. Världen hade redan gått under och det fanns inget att gå tillbaka till. Det fanns bara framtiden och drömmar om krigets raka motsats. Tid för vila, gemenskap, fest och fantasi. Tid för fred.
På HAM är Tove Jansson en konstnär som målade från andra sidan domedagen.
Café Bambino: Vänsterpopulism, tyska konservativa kommunister och vad högern gör rätt
Vänsterpopulism, tyska konservativa kommunister och vad högern gör rätt
Från gallerirundans scengolv