Det finns hopp om mänskligheten

Engholms och Björnstjernas skildring av vår historia kvillrar fram som en yster vårbäck

Av: Petter Lindgren

Publicerad:
Illustration av Jonna Björnstjerna ur boken ”Från apa till Sapiens”.
Illustration av Jonna Björnstjerna ur boken ”Från apa till Sapiens”.

BOKRECENSIONER

”I bearbetning för barn och ungdom av …” Så stod det ofta på titelsidan i Jorden runt på 80 dagar och dylika urkunder jag tragglade mig igenom i mellanstadiet.

Bengt-Erik Engholms och Jonna Björnstjernas Från apa till Sapiens – mänsklighetens historia är kanske ingen sådan kväsning, men nog tar den rygg på Yuval Noah Hararis Sapiens, 2015 års tjockboksmåste för vuxna, om människosläktets utveckling.


Upplägget är snarlikt och de förklaringar som ges är liksom hos Harari för det mesta av idealistisk karaktär. I båda böckerna ägnas till exempel stort utrymme åt den så kallade ”kognitiva revolutionen”, ett språng då vi enligt Engholm och Harari lärde oss att tänka fiktivt och därmed blev bättre på att samarbeta och hålla ihop större grupper, med hjälp av språk och påhitt som religion, lagar, ideologier och Swish.

Här och där går också Hararis enskilda formuleringar i dagen, som när Engholm skriver att ”människan hade lyckats tämja naturen, men det blev som att grödorna tämjde människan också.” Detta apropå skiftet när vi lämnade vårt spänstiga nomadstadium för att bli jordbrukare, men på köpet blev feta, sjuka och olyckliga.


Sådana lån stör inte så mycket, för där Hararis långtradare ganska kvickt fick mig att gäspa käken ur led kvillrar Engholms och Björnstjernas skildring fram som en yster vårbäck. Björnstjernas krumbuktande och humoristiska idiom kontrasterar fint mot Engholms lättsamma men sakliga framställning, och det märks att duon har arbetat ihop förut, som i den utmärkta faktabilderboken ”Riktiga vikingar!” från 2017.


Där Harari trampar på i Hobbes räliga pjuck, i vilka människan mest ter sig som ett själviskt kräk, håller sig Engholm och Björnstjerna dessutom med en ljusare inställning. Möjligen har man här i stället hakat på Lasse Berg och dennes smått utopiska skildringar från södra Afrika, i Kalahari-trilogin som också den rotar i människans tidigaste historia.

”Vi har blivit smartare och lärt oss att samarbeta”, konstaterar Engholm hurtigt i bokens slutkläm. ”Därför borde det inte vara omöjligt för oss att hitta lösningar på de stora problemen vi har i dag, med konflikter som tvingar människor på flykt, fattigdom, läskiga pandemier och mänsklighetens största utmaning någonsin: miljöförstöring och klimathot. Det ska gå, om vi hjälps åt.”

Publicerad:

LÄS VIDARE

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.