Jordens undergång på låg växel

Överklasspreppers i Jacob Hirdwalls debut

Uppdaterad 2019-09-09 | Publicerad 2019-05-04

Jordens undergång ­borde vara jämlik men även apokalypsen är en klassfråga. Framtidsforskaren Douglas Roushkof har i ett fascinerande reportage beskrivit hur finanseliten förbereder sig på att överleva domedagen. 

De plågas av frågor som ”hur betalar jag min ­säkerhetsstyrka när pengar blivit värdelösa?” (SvD Näringsliv, 27 okt 2018). 

Dramatikern och regissören Jacob Hirdwall gestaltar överklass­preppers i sin romandebut Picknick vid vägens slut. Den ekonomiska, vetenskapliga och politiska eliten uppför en dödsdans. 

Varningar tystas ner inför de lägre klasserna medan överheten köper upp vattenrättigheter och bygger ointagliga skyddsrum.

Titeln anspelar på bröderna Strugatskijs science fiction-klassiker Picknick vid vägkanten. Naturen kan vara besjälad och besitta en egen skruvad humor – går du över dess gränser blir du straffad av en oåterkallelig förvandling.

Jag känner en ilning av förväntan när jag befriar boken ur dess stela postkartong. Grått glansigt omslag med en olycksbådande svart ­virvel och en naken tatuerad man som gömmer ansiktet, till synes inför det oundvikliga.

Science fiction är en genre som förmår slå upp alla mentala fönster på vid gavel. Den bjuder in till att föreställa det oföreställbara. Den skänker en flyktväg ur allt som begränsar vårt mänskliga liv: kroppen, rummet, tiden.

Men förväntningar är besvikelsens moder.

Den oerhört skicklige och erfarne dramatikern Hirdwall klarar inte riktigt av övergången från dramatisk text till skönlitterär prosa. Formen är lovande och fullt möjlig. Fragmentariska inre ­monologer varvas med körer av anonyma röster. Det borde fungera. 

Bara att ta en sci-fi-­roman ur högen, låt oss säga ­Tellurien av Vladimir Sorokin. Samma ­tema: orimliga svar på ohörda profetior. Uppbruten kronologi, ett myller av röster, inte alltid solklart men hisnande, mäktigt, drabbande.

Hirdwalls berättelse kommer inte ens upp i treans växel.

Banala liknelser och trivialt tankegods hindrar Picknick vid vägens slut från att utveckla sin ­potential, som ligger i författarens ohämmade, explosiva fantasi. Manshatande ödesgudinnor från en oljeplattform som erbjuder terapi till män med sexuella attitydproblem är bara det ett uppslag värt att gå till världens ände för.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln