Lyrisk vägledning till rena grekiskan
Jesper Svenbro är din bästa PT när du hårdtränar din inre varelse
Publicerad 2020-12-17
Allt kan liknas vid allt. Att skriva poesi kan vara som att lägga golv. Man börjar uppe till vänster, sågar till och lägger planka för planka, rad för rad tills sidan eller golvytan är prydligt fylld. Eftersom ens hjälpreda är myntsamlare köper man ett antikt grekiskt mynt med en delfin på till honom som tack.
Så där har Jesper Svenbro arbetat i ett halvsekel. Han skriver dikt om dikt, metapoesi. Text närmar sig text och ljuv musik uppstår – eller ibland bara pappersprassel. Analogiernas värld är mångdubbelt större än vår egen; det kan hända att man går vilse och att anropen inte når fram.
Om jag, för att hålla ett högst befogat lovtal över Svenbros poesi, skulle lyfta fram tre böcker? Pastorn min far från 2001 ger en fin barndomsbild från Landskrona under kriget samtidigt som den, nästan exegetiskt, borrar sig in i Uppenbarelseboken.
Vingårdsmannen och hans söner från 2008 är en av de vackrare framställningarna av gnostiskt färgad kristendom som finns på svenska med utgångspunkt i Tomasevangeliet – fullt i klass med Gösta Ågrens diktsamling Timmermannen som använder samma källa.
I Namnet på Sapfos dotter från 2017 sammanfattar författaren med stor lärdom och nästan himmelsk klarhet all sin kunskap om antikens största poet. Man bör minnas att Jesper Svenbro är en av världens främsta klassiska filologer, en bokstavlig älskare av de grekiska orden.
Men hur blir det i den nya boken Nattligt symposion, Sölvegatan 2? Den saknar övergripande analogi, består av ”dikter vid skilda thillfällen” som Gunnar Ekelöf kallade det. Rolig tillfällighetsvers (påfallande ofta om Tomas Tranströmer) blandas med djuplodande texter om grekisk poesi och mytologi. Ofta väcker författaren vår bildningslust, men lite för ofta förvandlas dikterna till kryptiska miniatyressäer.
Svenbro påstår att det en gång i världen var kulturradikalerna på DN som avskaffade den klassiska bildningen i svenska skolor. Fullt troligt – upplysningens liberala fackelbärare hade väl ingen nytta av Sapfo.
Så här på 70 års avstånd blir jag oerhört upprörd. Det lilla jag kan om antiken är bland det värdefullaste jag har. Att läsa Svenbro är en utmaning för dem som saknar hum om vad grekerna skrev och tänkte. Å andra sidan är ju vetgirigheten en glädjekälla utan like. Den möda det kostar att lära sig något om världen utanför amerikanska tv-serier får man se som hårdträning för sin inre varelse.
Jesper Svenbro är väl den bästa PT man kan få tag på även om man inte alltid vet vad han talar om och vilka versfötter han vill få i rörelse hos sin elev.
