Landet som utmanar nyliberalismen

Olle Svenning läser en briljant essä om klasskriget i Frankrike

Publicerad 2021-08-15

President Emmanuel Macron vill liberalisera landet på tio år.

170 år efter Karl Marx skrift Klassstriderna i Frankrike ger journalisten och ekonomen Romaric Godin ut Klasskriget i Frankrike. Godin är ideologiskt trogen sin äldre förebild. Hans bok är en stundtals briljant uppgörelse med rådande ekonomiska liberalism, alltmer hotfull mot demokratin.

Godin skiljer noga mellan ultraliberalismen, den inskränkta högeranarkismen, och den nyliberalism som dominerar västvärlden. Nyliberalismen är exempelvis inte antistatlig; den vill använda staten som stöd för att upprätthålla den existerande kapitalistiska ordningen. Staten eller EU skuldsätter sig och sina medborgare när finanskapitalet kraschat och den inhägnar demokratin.

Kapitalets intressen upphöjs till allmänintresse, till sanningen.

Folkstyrets räckvidd inskränks via expertstyre, delegering av penningpolitiken till riksbanker, befriade från demokratiskt ansvarsutkrävande. Statens resurser dräneras via påtvingade skulder, orsakade av finansvärlden, av alltmer omfattande privatiseringar och av marknadifiering av vårdsystem och utbildning. Fackliga rättigheter och socialt rättvisa skatter kallas marknadsrigiditeter och måste inskränkas, helst avskaffas. Man måste anpassa sig, är den ironiska titeln på den franska filosofen Barbara Stieglers nyutkomna bok om arbetslivets villkor.

Staten och det politiska systemet ska helt enkelt ta ställning för kapitalet; kompromisser med fack och löntagare betraktas som otidsenliga. Kapitalets intressen upphöjs till allmänintresse, till sanningen.

Alternativ till nyliberalism definieras ut eller kallas populism. Demokratins själva centrum, pluralismen, klingar därmed av. Som min favoritliberal Ralf Dahrendorf skrev redan för ett kvartssekel sedan: ”Den moderna kapitalismen tycks föredra auktoritärt styre framför demokratiskt”. Dahrendorf var professor i sociologi, rektor för London School of Economics, tysk minister och EU-kommissionär.


Godin driver tesen att Frankrike är ett undantag; där tillämpas nyliberalism som en hybridform. Den revolutionära traditionen, den levande klasskampen och försvaret för republikanismens medborgarskap har ställt sig i vägen. Marknadsideologin har ofta besegrats av folkliga protester. En förändring är på väg, menar Godin. Försynen har sänt Emmanuel Macron och presidenten kallar sig själv för Jupiter och lovar genomföra en modernisering av landet.

Han valdes till president sedan vänstern imploderat och högerns ledare François Fillon just före valet avslöjats som svårt korrupt.

Fram till dess ledde Fillon stort i alla opinionsmätningar. Macron valdes i allt väsentligt för att han blev enda alternativet till Marine Le Pen.


Macrons makt måste, menar jag, relativiseras. Den franske presidenten saknar solid väljarbas. Han bröt med den reformistiska vänstern, och därmed socialliberalerna, när han omedelbart sänkte kapitalägarnas skatter med mångmiljardbelopp samtidigt som han drog ned på bostadsbidrag, sociala rättigheter och pensioner, och gick till attack mot fackföreningsrörelsen. Hans strategi är att vinna högerns väljare, om så behövs också högerextremister. Opinionsstödet var klent ända fram till covidpandemin.

Macron måste manövrera så att han ännu en gång får Nationell Samlings Marine Le Pen som motståndare i den avgörande valomgången.

Jag behöver tio år för att modernisera och liberalisera Frankrike, säger Macron. Nästa år avgörs det om han får detta decennium på sig. Han har en bred men hopplöst splittrad vänster mot sig. De gröna är på väg att bli en stark politisk kraft och de underkänner Macrons miljöpolitik. Högerväljarna är ännu villrådiga. Macron måste manövrera så att han ännu en gång får Nationell Samlings Marine Le Pen som motståndare i den avgörande valomgången. Det är dock inte givet att han vinner en sådan kraftmätning.


I den valmatematiken ryms det franska undantaget. I praktiskt taget hela EU är högerblocket, som i Sverige, berett till allians med högerextremister och fascistsympatisörer. Macron säger nej.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.