Boken vi förtjänar, men jag vill inte ha den
Liv Strömquists ”Astrologi” är rolig men satiren lyfter inte riktigt
Publicerad 2022-09-28
”Väntar ett nytt glatt 20-tal efter pandemin?” Absolut! Menade sociologiprofessorn från Yale, Nicholas A. Christiakis, som medverkade i P1:s God morgon världen i januari förra året.
Tråkigt att regna på ditt party Christiakis, men tyvärr kom ju Putins slakt, skenande klimatkatastrofer, kokande fågelungar och brinnande byar emellan. Det är svårt att känna feststämning. Här i Sverige svarar vi på världskrisen med nazism, inflation och appar. Kanske tech-killarna firar ”det glada årtiondet” och lever sin bästa tid just nu, jag vet inte, vi befinner oss sällan på samma ställen.
Liv Strömquist är kanske inte Yale-professor, men hon är i botten samhällsvetare och har gjort bildningsprogram med Horace Engdahl utan att bli lynchad av något läger, vilket väger ungefär lika. Som serieskapare har hon satt många ojämlika strukturer under lupp – och fått oss att skratta. Vilket samhällsforskare mycket sällan gör.
Eftersom jag är en typisk stenbock (tråkig, strävsam, rationell) tror jag inte på astrologi.
Så, nu när allt på ett imponerande kreativt vis tycks gå mer åt helvete än vad vi trodde var möjligt för en vecka sedan, vad har Strömquist att komma med? Jag törstar efter hennes samtidsanalys i humorform, intelligenta historiska djupdyk kombinerade med märkliga fakta och förbryllande anekdoter. Allra mest suktar jag efter en kommunikativ makroekonomisk maktanalys, som är rolig att läsa och begriplig för en vanlig idiot. Det är mycket begärt, men hallå, vi pratar om Liv Strömquist.
Vad jag får: Astrologi.
Eftersom jag är en typisk stenbock (tråkig, strävsam, rationell) tror jag inte på astrologi. Jag hatar att vår individfixerade samtid visar uppsving för nyandlighet och astrologi samtidigt som välfärden blir konfetti. Det här är exakt det seriealbum vi förtjänar, men jag vill inte ha det! Jag vill inte veta att Trump är tvilling och Melania oxe. Även om likheterna mellan Pringles-chips och tvilling-beteende är kul, eller parallellerna mellan Marcus Aurelius stoiska oxe-mentalitet och Melanias stenansikte.
Astrologi är lätt både att driva med och använda för att stärka sina egna teser.
Strömquist går igenom stjärntecknen ett efter ett och drar sarkastiska linjer mellan historiska gestalter och deras utpräglade psykologi. Bildspråket och stilen känns igen från tidigare album, det är i de snabba växlingarna mellan historia och nutid som det sprakar. Sidorna om läkemedelsentreprenören Arthur Sackler – shoppingmissbrukande lejon – som blev förmögen på att kränga opioider, är till exempel briljanta. I varje stjärntecken finns något att häpna över, ändå känns det zodiakiska rastret som en tvångströja.
Kanske beror det på att formen är så sliten att det är svårt att få satiren att riktigt lyfta. Astrologi är lätt både att driva med och använda för att stärka sina egna teser. Men, jag provar albumet på min dotter, 20, jungfru, av den typ som boken beskriver som ”rastlös, överanalyserande, tvivlande”. Hon skrattar flera gånger. På min skeptiska fråga, men är det kul på riktigt? svarar hon tveklöst: Ja!
Så det är det nog, om man är lite mer avslappnad i sin inställning till fenomenet astrologi. Vad gäller möjligheten att förstå något som helst har jag ändå givit upp. Här är vi nu. Låt oss söka svaren i stjärnorna.
Liv Strömquist medverkar i Aftonbladet Kultur, därför recenseras boken av Anna Hallberg, kritiker i Dagens Nyheter.
