Under huden på en utmattad mamma

Romanen ”Skred” är en klok och mänsklig fallstudie i en modern sjuka som allt fler drabbas av

Pia Bergström

helskärm

Marit Sahlström vågar ta tag i blytunga ämnen. I sin självbiografiska debutroman Och runt mig faller världen (2015), berättade hon med klar och behärskad sorgsenhet om en harmonisk gröna vågen-familj som går sönder. De livströtta morföräldrarna begår självmord, tre systrar får grav anorexia och deras mamma dör i cancer.

Det är nästan för mycket att stå ut med även i en bok men den smärtsamma vittnesbörden fungerar för att den är så stillsamt saklig. Samtidigt kunde stoffet räckt till en större roman, eller flera, om hon gestaltat mörkret konstnärligt djärvare. 

Man känner hur författaren kämpar för att tygla kaos med sitt raka, enkla språk, binder och låser och ordnar det otänkbara och obegripliga med vanliga vardagsord. Jag läser det som en överlevnadsstrategi.

I den nya romanen Skred, som är en fiktiv historia, närmar sig författaren kaos i en mer ”igenkännbar” form. Hon låter sin huvudperson, en stressad småbarnsmamma som jobbar heltid som projektanställd på ett eventföretag, drabbas av det som Vårdguiden numera kallar utmattningssyndrom. Detaljerna är typiska men sjukdomsprocessen skildras känsligt och noggrant. 

Kvinnan slits mellan kraven från jobbet att ständigt komma med nya idéer och uppvisa resultat – annars får hon inte förlängd projekttjänst – och de egna inre kraven att vara en kärleksfull, uppmuntrande och närvarande mamma. En mamma som lär barnen bli kreativa, fria människor som klarar av konflikter, som gör näringsrik hållbar mat och fixar ett vackert hem. 

Hon kan inte låta bli att jämföra sig med de glada, ambitiösa mammorna på sociala medier som i stället för att tjata om barnens skärmtider hjälper dem att ”bygga en egen rymdraket av saker vi hittat i grovsoporna!”.

Av någon anledning som jag inte förstår, och som inte förklaras, vill denna övertrötta kvinna i det längsta skydda maken från det faktum att hon blir sjukare och sjukare. Kanske vill hon inte ens erkänna det för sig själv. Hon ältar sin skam över att vara en dålig mamma men skriker på barnen. Hjärtat bankar när hon försöker somna, hon svettas och får migrän, inbillar sig att folk vill henne illa. Snart tror hon att det vore bättre om hon inte fanns alls. 

Skred håller också hårt i realismen, trots ”skredet” i kvinnans egen verklighetsuppfattning. Men den är en klok och mänsklig fallstudie i en modern sjuka som allt fler drabbas av och som bland annat kan skyllas på osäkra anställningar.

Politiker borde läsa den, de som tillåtit sådana arbetsvillkor.