Engagemang och vrede med stilistisk golvvärme
Linnea Swedenmark debuterar med dikter om hemtjänsten
Publicerad 2020-05-14
Juristen, ledarskribenten (bland annat här på Aftonbladet), talskrivaren med mera Linnea Swedenmark begår skönlitterär debut, med ett snyggt litet dikthäfte om sitt forna sommarjobb inom hemtjänsten. Tilltalet är rakt och enkelt, pedagogiskt om man så vill, men här finns också en stilistisk golvvärme som i sina bästa stunder får mig att tänka på Werner Aspenström.
Så här kan det låta, i dikten Hemlängtan som också ruvar på bokens titel:
”Tavlor över hembygder / landskapsflaggor / Små spår i dialekten som visar / att Stockholm inte är hemma / trots sjuttio år här // De har flyttat till storstaden / men vill begravas hundra mil norrut / trots att de inte varit där på många år // Jag börjar dagdrömma: / En natt kidnappar jag alla mina hemtjänstkunder i en stulen buss // Plockar upp dem mitt i natten / de har packat ihop det viktigaste / är redo / i sin finjacka”
Swedenmarks blandning av möten, interiörer och inbrytande röster är fint avvägd, men tyvärr har samlingens längre dikter en tendens att dra iväg i ordrikedom och övertydlighet. I dikten ovan kunde flera av raderna gott ha fimpats, med bibehållen eller ökad effekt. Att gamlingarna ”inte varit där på många år” förstår läsaren ändå, liksom att diktjaget ”dagdrömmer” om det där med bussen. Att det råder natt meddelas två gånger inom loppet av lika många rader.
Nybörjarmissarna till trots tror jag ändå att Swedenmarks bok kommer att hitta sina läsare, inte minst som den publiceras i ett ögonblick när dess motiv – arbetsförhållandena och bristerna inom äldrevården – seglat upp som en het potatis i nyhetsflödet.
Engagemanget och vreden därinne mellan pärmarna går inte att ta miste på, och när Swedenmark väl samlar sig och jabbar på i det smärre formatet blir resultatet alltsomoftast utmärkt.
Som här, i Högskolepoängen: ”Barnen får något annat i blicken / när jag berättar att jag studerar // Då vill de småprata / diskutera kurser och världsfred // Universitet gör att jag blir något mer / än en betaltjänst / som duschar deras mamma”.
