Häng med Balzac och Simenon i deras Paris

Lena Kårelands essäer ger ingångar också till den stad som ännu finns kvar

Publicerad 2021-12-28

Lena Kåreland är professor emerita i litteraturvetenskap och kritiker i Svenska Dagbladet.

Inget sekel har varit så modernt som 1800-talet. Industrialismen medförde att samhället blev alltmer polariserat, socialt och ekonomiskt. Urbaniseringen med en framväxande borgerlighet skapade nya konsumtionsmönster. De allt snabbare och effektivare kommunikationsmedlen gjorde världen större och därmed svårare att överblicka. Allt gick så mycket fortare än tidigare.

Det är under samma sekel som den berättande prosan får sitt genombrott. Länge betraktad med misstänksamma, rent av ogillande blickar – minns åtalet mot Flauberts Madame Bovary eller Strindberg och ”Giftas”-processen – uppnår genren sakta den status den kom att få under 1900-talet. Romanen under 1800-talet är något av ett vittne till alla samhällsförändringar under seklet. Det är knappast en slump att sociologin etableras under senare halvan av seklet, parallellt med att författare som Flaubert eller Zola använder romanen för att undersöka individens osäkra plats i samhället.

Lena Kårelands Franska flanörer håller sig som titeln säger till Paris och med några undantag – Georges Simenon, Patrick Modiano – till 1800-talet. Det handlar om flanören, vandraren utan mål som iakttar vad som händer omkring honom, och om Paris, hur staden gestaltas av författarna. Flera av författarna var också veritabla flanörer, Balzac kanske den mest berömde. Det är också han som tidigt skildrar tillvaron i ett Paris i förändring i den mänskliga komedin, som han kallade sviten om drygt 90 romaner (han hade planerat 137, men dog innan de var färdigställda).


I kronologisk ordning, med början hos just Balzac, ges en kort biografi följt av några exempel på hur Paris, eller rättare vilket Paris som hamnar i böckerna. Man skildrar sin samtid. Balzac med sina romanfigurers uppgång och fall, Victor Hugo – en i Sverige underskattad författare – som ger plats för proletariatet eller Émile Zola, som skulle gå längre i sina naturalistiska romaner mot slutet av seklet. Såväl prostitutionen, som var omfattande, som kommersialismen med sin nymodiga handelsplats varuhuset, blir ämne för hans romaner.

Före dess har vi i mitten av seklet Baudelaire, vars poesi lägger sig tätt intill sin tid: livsledan som skuggar moderniteten. Han skrev sina verk samtidigt som Haussmann stöpte om Paris, när alla passager bröts sönder av avenyerna.


Välkommet är också kapitlet om bröderna Goncourt. Deras vittnesmål om kulturen och dess utövare under seklet är för franska läsare en klassiker. Med Kårelands bok kan läsare hitta nya vägar till både den franska 1800-talslitteraturen och det Paris som där skildras och ännu finns kvar.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.