Kan vi göra upp med vår egoistiska reflex?

Anders Hansson vill förändra hur samhället fungerar – frågan är vem som lyssnar

Eric Rosén

helskärm

Det är lika frustrerande som tillfredsställande att läsa Anders Hanssons Vad är fel med ojämlikhet?.

Ur ett moralfilosofiskt perspektiv och med lätt hand prövar Hansson en rad olika invändningar mot jämlikhet. I sina bästa stunder känns det som att för första gången på länge andas frisk luft. Nämnda frustration finns där för att de principer och argument som prövas här har så begränsad bäring på samtida politiska realiteter.

Anders Hansson har tidigare skrivit sex böcker om moralfilosofi. Vad är fel med ojämlikhet? är hans andra blott i år, i augusti kom essäboken Ditt ansvar för klimatet (Ad hoc). Han vinnlägger sig om att skriva begripligt och tillgängligt, en dygd jag kan önska att fler inom samma gebit höll högt.

I sin utredning av jämlikhetens berättigande, fördelar, nackdelar och funktion är Hansson särskilt intresserad av John Rawls teorier och invändningarna emot dessa, bland annat Robert Nozicks libertarianism. Här ställs de mest grundläggande frågorna på nytt. Har vi skyldighet att hjälpa andra? Och om vi har det – hur förändras den skyldigheten med avstånd? Att avstå från att rädda ett drunknande barn i poolen bara för att vi själva inte puttat ungen i vattnet kommer få undan med. Men ansvaret att ompröva ett system som gör att barn dör lite längre bort vill vi ogärna kännas vid, då är det någon annans problem.

Hanssons mål med essäboken är att bryta med vad han kallar vardagslibertarianismen, den reflexmässiga egoism som kommit att bli norm och genomsyra vår kultur. Den vana som tillåter oss att i vår vardag ignorera orättvisor och förgripligheter, förbli passiva inför situationer där vi uppenbart kan – och möjligen har plikt att – göra skillnad i våra medmänniskors liv. Det är stillsamt uppfordrande och emellanåt lyckas Hansson med den svåra konsten att uppenbara det till synes uppenbaras godtycklighet.

Hans problem är ett annat. De som läser den här boken, eller moralfilosofiska prövningar på kvalificerade förlag överhuvudtaget, har nog redan prövat de flesta av tankarna som formuleras, om än inte lika generöst och pedagogiskt. Och de som, via de institutioner Hansson hoppas förändra, formar vårt samhälle är för upptagna av det reaktiva och allt praktiskt som måste hanteras här och nu. Samhället är helt enkelt för genomsyrat av precis den vardagslibertarianism som boken vill ifrågasätta för att jag ska våga tro att den kan spela roll. Detta är nu inte författarens fel, men likväl omöjligt för åtminstone mig att frikoppla läsningen ifrån.

Med det sagt är Vad är fel med ojämlikhet? välargumenterad i dubbel bemärkelse. Hansson är noga med att skriva fram sina svar utan genvägar – och bemöter de bästa snarare än de sämsta argumenten från dem han vänder sig emot. Han pläderar för ett mer moraliserande och substantiellt frihetsbegrepp och vädjar om att vi ska se på samhället som ett samarbetsprojekt som inte bara kan utan måste vara till allas fördel. Det gör han bra.