Ilsket och gripande om ett folks utplåning

Mats Jonssons serieroman om sin skogssamiska släkt har hela tiden det mänskliga i centrum

Publicerad 2021-09-14

Mats Jonsson (f. −73), aktuell med ”När vi var samer”.

Serieskaparen Mats Jonsson har vid det här laget skapat en fast position som en de skarpaste i sin genre – tematiken har rört sig från det unga vilsna jaget ut i ett samhälle fullt av hårda orättvisor. Han förra album Nya Norrland, där han blottlade konflikten mellan stad och land och utsugningen av naturresursrika norra Sverige, blev med rätta hyllat.

Det var också befriande att ta del av någon annans satiriska trötthet vid Stockholms stämningar.

Delvis tar det nya albumet När vi var samer vid där det förra slutade, men nu med en än större och mer personlig arbetsinsats. Mats Jonsson tar inte ”bara” tag i sitt samiska arv, sin samiska släkt, han tecknar också den långa samiska historien.

Det är faktaspäckat, stundom överväldigande, det är ilsket, sorgset, ofta mycket gripande. Att verket ändå kallas serieroman beror på att Mats Jonsson var tvungen att på något sätt levandegöra en släkt som inte lämnat så många spår. Här finns knappast brev eller dagböcker och berättelserna blir ofta en sorts kvalificerade gissningar.

En grupp som dessutom inte kunnat exotiseras fullt ut – inga vackra fjäll, inga fria vidder

De skogssamer som Mats Jonsson skildrar har blivit dubbelt förtyckta – inte bara som samer utan också som mindre kända. En grupp som dessutom inte kunnat exotiseras fullt ut – inga vackra fjäll, inga fria vidder. I stället fattigdom, osynliggörande, skam.

När vi var samer är både enkel och svår att beskriva. Att ta del av den är att kastas från samtal med lite kaffe och släkt, barndomens jular, samtidens försök till återupprättelse. De slingrande släktbanden (som jag tappar bort mig i). Den fruktansvärda berättelsen om ”Stor-Stina”, Kristina Katarina Larsdotter (1819–1837), som visades upp som freak, aldrig slutade växa, dog ung och vars skelett sedan visades upp på Karolinska Institutets museum, i regi av den notoriske Anders Retzius – kraniologins fader, som utvecklade teorier om kort- och långskalliga människor – i förlängningen grunden för teorier om kulturstadier, kort sagt rasism.


Om ”Stor-Stina” har flera romaner skrivits, men när hon ändå dyker upp här, som Malåsame, och avlägsen släkting, får hon ett nytt sammanhang. En individ av många i den gröt som stavas Kulturellt folkmord – skogssamernas utplåning först från sina marker, sedan från historien.

När vi var samer är trots sin närkamp med samisk historia och det svenska kolonialväldet, ingen bitter bok. Ilska och temperament, ja, närhet och inlevelse. Mats Jonssons berättarteknik är också så befriande, växlingen mellan reportage och fiktion – alltid med det mänskliga i centrum – är lika avväpnande som spännande.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln