Meditation över den olyckliga kärlekens väsen

Wera von Essens ”Svar till D” är en stundtals underbar liten bok

Publicerad 2021-08-30

”Svar till D” är Wera von Essens tredje roman.

Wera von Essens En debutants dagbok från 2018 var vad man brukar kalla för en stilsäker debut. Författaren hade hittat ett tilltal. En egen och särpräglad röst som talade, liksom oförställd, till en från boksidorna.

I andra boken, romanen Våld och nära samtal från 2020, hade dagboksanteckningarna övergått i en förtätad och associativ prosa, där lover fogades till lover och sats till sats i obönhörliga orsakssammanhang, ”Här står jag nu, för vilken gång i ordningen, med ännu en utdöd förälskelse, beredd att äntra en ny”, skrev von Essen.

Samma lapidariska prosa, på en gång saklig och innerlig, återfinner vi i von Essens tredje bok, Svar till D. Samma utdöda förälskelser. Men slagkraftigheten i de båda tidigare boktitlarna har här fått ge vika för något mer slutet och enigmatiskt. Detsamma gäller i någon mån för prosan.

Det är slut med ayahuasca. Det är slut med bdsm. Det är också slut med både Daniel och David – D – och det unga kvinnliga berättarjaget i ett samtida Stockholm befinner sig i ett slags lamslaget efteråt. I den olyckliga kärlekens och det krossade hjärtats fullbordade faktum. Dess liksom självuppfyllande profetia. Hon befinner sig i krisens intensiva närvaro.

Men det katolska motivet och det andliga sökandet finns kvar. På bokomslaget: en version av Berninis skulptur av den heliga Teresas extas, där ängeln både drar ut kärlekens pil som har genomborrat hennes bröst – och, ser det ut som, syr igen såret med röd tråd.

I sina meditationer över den olyckliga kärlekens väsen och inte minst över sitt eget sårade hjärta samtalar Wera von Essens berättarjag med 1500-talsmystikern och helgonet Johannes av Korset. ”Man behöver inte anlända till ett kloster för att känna spjutet i hjärtat”, skriver hon.

Men ”Svar till D” börjar med döden. Vilken i von Essens tappning tycks synonym med att skriva. För när hon skriver om en relation, är det början på slutet. Men också ett slags ställföreträdande liv.

Förutom den religiösa mystiken förekommer en del astrologi och tarot, vilket mest ger en materialist som mig själv kortslutning i hjärnan

”Mitt liv. Som om dessa ord vore mitt liv”, står det i En debutants dagbok. I Svar till D skriver von Essen i stället att jaget ”öppnat [s]ig för livet, det vill säga inte skrivit [s]ig igenom det”. Och senare: ”jag ville så gärna att detta med att inte skriva om dig skulle fortgå /---/du lämnade mig och blev litteratur”.

I detta mellanläge, i denna vägran att finna sig i att bli lämnad och inte bli hängivet älskad tillbaka – i detta envisa, pinsamma, modiga idisslande av hjärtesorg, befinner sig Svar till D, denna stundtals underbara lilla bok.

När berättarjaget förvandlas till ett djur, och ligger ”som en sugga” i soffan, bedövad av alkohol, eller skriver om ”hjärtat som råmar ut i universum”, då älskar jag henne förbehållslöst.

Men det mystiska motivet vållar en del problem både till form och innehåll. Förutom den religiösa mystiken förekommer en del astrologi och tarot, vilket mest ger en materialist som mig själv kortslutning i hjärnan.

Nej, i stället för denna antiklimax vill jag fortsätta att tänka på att ordet passion omfattar både lidelse och lidande. För i den unga svenska samtidsprosan är det något som Wera von Essen skildrar som ingen annan.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln