Varje barn kommer någon gång att svika sin mor

Kayo Mpoyis andra roman är en släktkrönika som vecklar ut sig

Publicerad 2022-10-10

Kayo Mpoyi (född 1986) debuterade 2019 med romanen ”Mai betyder vatten”. Sommaren 2022 utkom bilderboken ”Kitoko” och nu är Mpoyi aktuell med sin andra vuxenroman ”En övning i revolution”.

Kapi, Joséphine och deras mamma, kallad mor, lämnar Kinshasa för Stockholm.

De hamnar i en för trång lägenhet på Östbergahöjden. Där bor redan deras mormor, morbror och moster redan.

Kusinerna bor också här och morbrorns fru.

Det här är den första förflyttningen i Kayo Mpoyis andra roman, En övning i revolution. Men, förstår vi snart, kanske ”började avfärden långt tidigare med händelser Kapi inte hört någon berätta om”. Kapis namn betyder den som föddes efter det barn som dött. Hon, mors minsting, är lycklig i trängseln.


I myllret är det lätt att gömma sig. På Östbergahöjden fortsätter middagarna sent in på kvällarna, en släkting byts ut av någon annan. Här uppstår en tillfällighetens skönhet, medan familjen fortfarande bortser från det förflutna, innan de tvingas ta något beslut om framtiden.

En soffa blir en säng. Aktivitetslokalen i Alby förvandlas till kyrka på söndagarna med hjälp av ett träkors som sedan plockas undan igen. Men till slut måste mor bestämma sig.


På andra sidan jorden väntar hennes man Ésaïe. Mormor, i boken kallad Ma, vill inte att paret ska återförenas. Precis som i Kayo Mpoyis debutroman får vi lära känna en far som uppfattar världen utanför som hotfull. Barnen ska disciplineras och tona ned allt utlevande, för att skydda sig själva från en odefinierad ondska.

Mor vill inte se det som att hon blir kontrollerad. Det finns anledningar till varför hon slutade umgås med sin väninna. Hon håller med om att bokhyllan stinker, den där som Ésaïe avskyr, och han har rätt i det där om maten. ”Ésaïes panna veckas i djupa fåror när han breder ut papperna och ritar nya planer den eftermiddagen. Han gör en plan för hela familjen, så att de ska hålla kursen. Vid middagsbordet smakar ingenting bra. Vad har hänt med mors matlagning, frågar han. Hon köper spenat istället för kassavablad.”


Så långt påminner Kayo Mpoyis andra roman om hennes första. Men om Mai betyder vatten utgick från barnets blick, har En övning i revolution en mer episk ansats. Detta är främst mors berättelse, men genom henne lär vi känna människorna som föregått henne och de som kommer efter. Varje generation har sin egen tolkning av den gemensamma historien. Varje barn kommer någon gång att svika sin mor.

Det är ett motsägelsefull släktkrönika som vecklar ut sig. Berättarkonsten i Kayo Mpoyis roman handlar om det som inte sägs. Ju fler som talar, desto skarpare blir tystnaden.

Som läsare uppfattar jag den bitvis som tydlig, andra gånger som allt för vag – hemligheterna blir för hemliga, tystnaderna för tysta. Det är en svår uppgift att skriva om det osagda. Temat för tankarna till en roman från i fjol, Quynh Trans debut Skugga och svalka. Även den cirkulerade kring vad som uttalas när ingenting sägs, och lyckades med den stora konsten att vara totalt närvarande också i det som gömmer sig i skuggan.

En övning i revolution lyckas stundtals med detta på gränsen till omöjliga uppdrag – att i Kapis ord visa att ”tystnader lämnar ännu djupare spår”. Andra gånger tappar jag greppet om berättelsen. Det är svårigheten med tystnad – den skapar lätt distans.


När boken närmar sig slutet kommer jag på mig själv med att längta tillbaka till inledningens myller. Där var jag fortfarande lyckligt ovetande om framtidens förtegenhet.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln