Jesus, vilken röra!
Publicerad 2013-12-18
Nya testamentet ett motsägelsefullt mirakel
Bussen mellan Jerusalem och Betlehem tar bara en halvtimme. Men eftersom Betlehem ligger på självstyrande palestinsk mark måste man först passera den israeliska gränskontrollen. Den har två viktiga uppgifter: att inte släppa in palestinier i Israel och att inte släppa ut israeler över till det palestinska territoriet. En stor skylt meddelar på hebreiska och engelska: ”No passage for Israeli citizens”. När soldaterna konstaterat att alla i sällskapet är utlänningar får vi åka igenom.
Den kristna turismen är en viktig inkomstkälla för Betlehems befolkning. Och den främsta attraktionen är Födelsekyrkan, som den romerske kejsaren Konstantin lät bygga på 300-talet på den plats där Jesus skulle ha fötts.
Men få historiker tror att Jesus verkligen föddes i Betlehem.
Betyder det att Födelsekyrkan är helt ointressant ur historisk synpunkt? Givetvis inte. Hit har hängivna kristna vallfärdat i snart 2 000 år. Den är ett av religionshistoriens viktigaste minnesmärken. Men den säger mer om den kristna kyrkan än om Jesus.
I Tvivlarens guide till Nya Testamentet undersöker historikern Lennart Lundmark kristendomens källtexter, ur ett mycket religionsskeptiskt perspektiv.
Som Lundmark konstaterar finns det stora kunskapsluckor när det gäller evangeliernas tillkomst. Ingen vet exakt när de skrevs. Ännu mindre vem som skrev dem. Det är en intressant och allmänbildande genomgång som görs i boken. Problemet är att kritiken ställs i motsats till en tänkt bibelfundamentalism. Att påpeka att Bibeln inte är vetenskapligt korrekt känns lite som att slå in öppna dörrar.
Evangelierna kan heller inte avskrivas som historiska dokument bara för att de är partiska och innehåller orimligheter (som att Jesus skulle ha gått på vattnet). Det mesta historikerna vet om 1100-talskungen Erik den helige kommer från Erikslegenden som bland annat hävdar att det sprang fram en källa på platsen där han dog. Ändå är det få som ifrågasätter att Erik den helige verkligen existerat. Nya Testamentet bevisar om inte annat att det tidigt fanns en rörelse av anhängare till en judisk profet som kallades Jesus.
Innan tryckkonsten kom till Europa spreds bibeltexterna genom avskrifter. Lundmark berättar att redan på 200-talet konstaterade den kristne ledaren Origenes att det fanns stora skillnader mellan kopiorna. Det var först senare som kyrkan började påstå att Bibeln var Guds ofelbara ord. Vilket egentligen är helt orimligt. Böckerna i Nya Testamentet är ologiska och säger emot varandra på flera ställen. De är inte överens om hur Fader vår ska formuleras och inte om vad som var Jesus sista ord på korset.
Men det gör inte texterna värdelösa som historiska dokumentet. Snarare stärker det tron på att de varit relativt oförändrade sedan de skrevs. Om kyrkans ledare skulle ha redigerat texterna så mycket som vissa tycks tro borde de ha anpassat dem mer.
Till exempel har treenighetsläran – som antogs officiellt först på 300-talet – ett svagt stöd i Nya Testamentet. I flera fall framställs Jesus som människa snarare än Gud. Tanken på himmel och helvete som varit så viktig för prästerna finns på sin höjd antydd.
Om man verkligen läser Nya Testamentet faller exempelvis alla konspirationsteorier av Dan Browns typ. Varför skulle kyrkan ha censurerat texter om att Jesus och Maria Magdalena fått barn när de behöll texter om att Jesus umgicks med horor och ogudaktiga?
Kyrkan har i stället behandlat Jesus så som härskarklassen i Sovjet behandlade Karl Marx. Man satte idolporträtt av honom på väggen men struntade i hans budskap. Hans texter gavs ut men man utgick från att vanligt folk aldrig skulle läsa dem.
I hundratals år stod prästerna i predikstolen och talade om lydnad inför överheten samtidigt som de slog folk i skallen med en bok där Jesus – ofta med hänvisning till Gamla Testamentet – säger att fattiga är bättre än de rika och att Guds viktigaste bud är att älska sin nästa.
Texterna fick vara kvar. Det är ett större mirakel än både jungfrufödseln och uppståndelsen.
